Gazzetta Del Rånäs

Rånäs IFs a-lag vann fredagens hemmamatch mot Rö IK på Rånäs IP. Ett par spelare var borta och kunde inte närvara men spelarna som fanns tillgängliga klev fram och slet för de 3 poäng som man sedan kunde samla ihop när domaren blåste av matchen.

Målskyttar i matchen var Christer, Kenny & Kadeem.

I och med det så är 10 omgångar spelade av totalt 18 omgångar.

Rånäs IF ligger på plats 4 i tabellen och har skrapat ihop 17 poäng med 4 vinster och 5 oavgjorda, och enbart 1 förlust, det visar hur starka vi är i år. Vi har en poäng upp till serie-3:an Hallsta & 8 poäng upp till 2:an Grisslehamn.

Noterbart är att de matcher som vi spelar lika, långa stunder är det vi som är det bättre laget. Vi måste jobba för att hålla vårt spel längre än vi gör, att kunna avgöra matcher och rulla ut motståndarna mer frekvent.

Uppehållet är nu igång och då gäller det att hålla igång träningen med det grundläggande träningsprogram som Aldrin har utarbetat.

Det vore kul om man är några stycken som åker ner till Rånäs IP då och då och tränar och kanske övar någon del som man känner behöver förbättras, lite akademi-träning. Finns det intresse så är det bara att anmäla sig i gästboken så försöker man bestämma en dag då alla kan, simple as that.

Ha det gott,

Felix

Tisdagens match spelades på ett soligt Rånäs IP inför en stor skara av publik. Det var den nionde och näst sista omgången inför det kommande uppehållet i serien och Rånäs hade två segrar i benen, man var laddade och fyllda av självförtroende.

Coach för dagen var en kostymklädd Ola Junhager som vid sin sida hade Kenny Lorentzon som assisterande. De gick in i sina roller bra och Ola använde sin speluppfattning väl från sidan där han dirigerade och gav direktiv till spelarna för att kunna lösa saker bättre för att vinna boll tidigare osv.

Matchen inleder med att det står och väger hela första halvlek inför vem som ska ta tag i taktpinnen, Rånäs visar fina intentioner men de farliga lägena uteblir i stort sätt. Istället kontrar Hallsta IK farligt men Rånäs avstyr tack vare fint defensivt arbete av bland annat Johan Karlsson, som pga skada blev tvungen att kliva av.

Först i slutet av första halvlek får man se mål och det är typiskt nog Hallsta som gör det. Jimmy Karlsson blir varnad efter en situation då en Hallsta-spelare dras ner och det är ett drömläge precis utanför straffområdet plus att det är ganska centralt framför mål. Hallsta-spelaren får en bra träff och prickar in frisparken i Simons högra kryss. Målet kom i 41:a minuten och därefter får man in ännu en boll precis innan paus-vilan. 0-2 i baken känns riktigt surt samt orättvist. 0-2 kommer efter en slarvig situation då ett mål inte ens ska kunna uppstå på det sättet som det gör. Simon går ut och kommunicerar tydligt och genom missförstånd får en Hallsta-spelare tag i bollen och skickar in bollen från några meter in på vår planhalva från halva plan. Simon snackar tydligt och kan absolut inte lastas för målet, han har skött liknande situationer med bravur och gör även denna gång allt rätt.

I halvtid är man inte uppgivna, trots det tuffa läget. 0-2 är riktigt orättvist, de har marginalerna med sig minst sagt och vi får slita som djur för att få till ett mål medan de får enkla mål. Så har det sett ut i många matcher hittills och alla knöt näven och visste att vi kan vända detta, det har vi gjort förr och det ska vi göra igen. Den starka lagmoralen lyser som alltid i omklädningsrummet och därifrån tog man med sig attityden och tillämpade den rejält i den andra halvleken.

I andra halvlek ser man tydligt vilket lag som vill gå framåt. Rånäs krigar på och skapar chans på chans, men det är först i 64:e minuten som Jimmy kan spräcka nollan bakom Hallsta-målvakten och nu var det nära till att hämta upp underläget helt. Det är Storken som är högst på en fast situation, han sätter huvudet till och målvakten räddar med nöd och näppe, sedan går returen till Jimmy som hästsparkar in bollen med dobbarna i mål, 1-2 var ett faktum!

Sedan dröjer det enda till den 83:e minuten innan kvitteringen kommer genom Jocke Bergdahl. Han får bollen till sig i mitten en bit in på Hallstas planhalva, bollen spelas från Kaddems fötter till Jocke som tittar upp, kliver en bit och trycker sedan till efter att först ha tvekat, bollen får en konstig träff men blir ändå perfekt när den seglar långsamt in i det högra krysset. 2-2 och atmosfären bröt ut i ett glädjerus!

2 min senare händer det som inte får hända men som ofta händer när man är för heta framåt. Hallsta får fri yta på djupet efter att Rånäs backlinje stått högt upp och missat en gubbe som dock var väldigt misstänkt för offside, domaren tog ingen offside och hallsta-spelaren kunde ensam med Simon göra 2-3 med bara 5 min kvar av ordinarie tid på matchuret, och Rånäs-lägret var i emotionell gungning efter att ha hämtat upp underläge som sedan tappas återigen.

Trots att vi släpper in billiga mål gör vi som vi alltid gör, vi ger oss fan på att komma tillbaka. Vi gör rätt val och spelar direkt istället för att krångla till det, bollen ska bara upp direkt. Vi är kloka och starka och det avspeglas i våra val på planen, vi gör rätt val i viktiga skeden.

3-3 kommer i absolut sista sekunden och det är via Jimmys fina framspelning som Christer kommer ensam med målvakt och han stöter in bollen perfekt i målets högra hörn. Om 2-2 gav glädje så var detta snarare vild gjädje. High-fives:en avlöste varandra på bänken och man kunde ta på glädjen runt omkring.

Det var många som var bra idag, som alltid när Rånäs spelar och gör en sådan här laginsats. Jocke B sliter som ett djur trots att han har ont i foten och får även göra ett fint mål på ett distantskott. Kapten Christer vinner boll högt upp i banan och gör det riktigt bra matchen igenom. Tony E är riktigt stabil bakåt och hotar även framåt med sina inkast samt gör rätt val matchen igenom, något som ledde till att Norrtälje-tidning ville prata med Tony efter matchen, för att få hans intryck från matchen. David Andersson är riktigt bra och kunde ha krönt insatsen med ett mål. Storken är oerhört viktig i luftrummet och det visade han återigen idag när han fixade målvaktsreturen fram till 2-1. Simon Marxer agerade säkert i mål och kan inte lastas för något av målen enligt min mening. Sebbe W är rikigt bra i första halvlek då han fördelar boll bra och håller i bollen i väntan på att laget flyttar upp ett snäpp, riktigt stark halvlek. I andra försvinner han lite, men utmanar ändå bra och är nära att fixa ett mål när han tar ner en svår boll med bravur och spelar fram Kadeem som sånär gör mål. Poäng-maskinen Jimmy Karlsson producerar 2 poäng till och är en väldigt viktig tillgång. Han gör rätt val i denna match och spelar fram Christer till 3-3 målet, stark insats!

Det är svårt att nämna alla i laget, så jag plockar fram några som sticker ut.

Vi tog en poäng som gav mersmak med tanke på hur matchen utvecklar sig. De har verkligen marginalerna med sig och vi slarvar vid ett tillfälle som ger 0-2 målet till Hallsta. Lagmoralen som är så tydlig att man kan röra vid den är underbar att se och vi vägrar att förlora, det finns inte på kartan att vi ger oss och det får en att njuta vid sidan. Samtidigt finns det saker som alltid kan utvecklas och denna gång är det de få misstag vi begår som måste slipas bort. Kommunikationen ska vara klockren i 90 min +, det är den inte riktigt idag (läs 0-2 målet).

Skärpan framför mål måste också bli bättre, vi har klara lägen men när bollen väl ska in så finns inte effektiviteten där.

Glädjen finns i Rånäs, det är en oerhört viktig och avgörande faktor som får en att vilja spela fotboll. Utan glädjen känns sporten meningslös och den glädje som sprids i detta underbara lag gör att man vill utvecklas varje dag, minut och sekund när man spelar i Rånäs färger. Nu ser vi till att vara rejäla i varje tränings-moment som finns, för att sedan när det vankas match kunna få ut det vi vill och har inom oss i form av en ordentlig laginsats.

/Felix

Torkan på redaktionen de senaste två veckorna beror på att undertecknad drog iväg på en 2 veckors semester men är nu tillbaka för att mata er med information kring roslagens skönaste gäng, nämligen Rånäs IF.

De två senaste matcherna har slutat i maximal utdelning i poängskörd för Rånäs a-lag, 6 poäng och hela 11 mål framåt på enbart två matcher, imponerande!

Eftersom jag inte varit på plats kan jag inte gå in mer på detalj vad som skett i enskilda matcher men jag tror att tålamodet är en avgörande faktor samt en bra konkurrens-situation i laget.

Rånäs b-lag har det tungt och går för tillfället dåligt. Man släpper in många mål och vad jag har sett tidigare krävs det att man jobbar hårdare och att konkurrensen blir större inom laget. Tidigare har jag sett att b-laget kan stå upp och spela bra och frejdig fotboll, men stommen är inte där varje match i 90 minuter och därför ser det ut som det gör. Laget bör satsas på mer från alla, spelare ska vilja få matchtid och vilja vinna konstant, konkurrensen ska vara dödlig för att bevisa att man är a-lags-material.

Härnäst vankas hemmamatch på tisdag den 28:e Juni, då Rånäs tar emot Hallsta IK på ett förhoppningsvis soligt Rånäs IP, kom och kolla!

Noterbart är att Rånäs a-lag inte har förlorat mer än när man fick totalt bottennapp hemma mot Rimbo, en match som man lagt bakom sig och är överens om att laget inte "var där" när matchen startade. Annars har man, trots fint spel och att man många gånger förtjänat att vinna, inte lyckats få alla 3 poäng. Sviten med två raka vinster gör att man har bra självförtroende och man vill verkligen vinna som alltid, men nu med en extra fördel att komma från två raka vinster.

Träning väntar närmast imorgon inför tisdagens match, då laddar vi om och ger allt på tisdag för få en rejäl urladdning av energi för att kunna ta 3 poäng.


Släpp lös dina inre drömmar och glädjen du har inom dig till när du står på planen, det är där ingen kan hålla dig tillbaka, var kreativ, tro och vill, det är då vi är som starkast och bäst.

/Felix

På ett soligt Rånäs IP tog b-laget mot Markims b-lag för en seriematch i den påtagliga hettan. Rånäs var taggade inför en bra match och att kunna rulla ut som man på senare matcher lyckats göra.

Det började tungt, Markim fick till 0-3 redan en bit in i första halvleken men det var slarv som bäddade för dessa mål. Inkonsekvens och slarv gjorde att man bjöd på Markims alla mål, ett Markim som bestod av 11 skickliga spelare, det var tydligt att de var serie-etta, men samtidigt så lyckas vi stå upp emot dem och bjuder på bra spel när vi väl gör jobbet. 0-4 kommer en bit in i andra halvlek, men sedan replikerar Rånäs två gånger om, först genom ett inlägg från vänsterkanten från Ossian som får ett fantastiskt tillslag på bollen och Kristijan kan nicka in bollen i höger-hörnet i målet, 1-4. 2-4 kommer igenom en fin framspelning till Ankan som tar emot och tar sig fram en bit snett in i straffområdet, för att sedan avsluta fint genom stolpe-in.

Igår mötte vi seriens bästa lag och vi visar stundtals att vi kan stå upp emot dem. När vi avslutar så positivt som vi ändå gör så måste vi kunna vara skickligare och tydliga med att bollen ska upp direkt, för att kunna bita sig kvar och skapa chanser till fler mål.

Det vi tar med oss är två fina mål och stundtals goda intentioner. Det som måste raderas bort är kommunikations-missarna och tvekande ageranden. Det ska vara bestämt i tid innan bollen kommer, man måste göra sitt jobb på planen, annars blir laget lidande.

Träning på onsdag igen, då maxar vi vår förmåga och vårt slit för att kunna fortsätta säsongen på ett så bra sätt som möjligt. Vi kan slå vilket lag som helst, bara vi vill utvecklas hela tiden och vågar göra det jobb som krävs för att stå som vinnare.

/Felix

På lördagen begav sig cirka 50 pers i form av Rånäs-spelare och fans för att besöka det åländska laget IF Fram, ett lag jag personligen inte hade koll på överhuvudtaget. Resan var behaglig med fint väder, solen var väldigt aktiv under hela dagen och jag kan tänka mig att det var jobbigt att spela när det var så varmt, det märktes till viss del.

Det var coach-Aldrins sista a-lagsmatch och alla i laget ville ge coach en avskedspresten i form av 3-poäng, i slutändan blev det 1 poäng, men ändå ett bra betyg för att vi fortsätter att visa vår styrka i att komma tillbaka och hur vi har utvecklats, vi vägrar att förlora.

Matchen var Rånäs från början, man tillät inte Fram till att skapa något de första 15-20 minuterna ungefär, då Rånäs hotade om och om igen, men man lyckades inte framför mål, det var farligt men man kom inte fram till att avsluta på mål. Istället tog IF Fram ledningen efter en frispark som rinner igenom och ställer Fredrik i målet. Rånäs lyckades dock komma tillbaka genom ett mål av Kenny som Sebbe Welknert ordnar när han kyligt vänder snett bort från mål med målvakten i hasorna och passar Kenny som bara har till att placera in bollen, därmed hade man viktiga 1-1 till pausvilan.

Rånäs hade spelat en fin fotboll under första halvleken, man hotade Fram ofta men man var inte tillräckligt skärpta framför mål, precis som fallet har varit innan i tidigare matcher. När man klarar av att tillämpa teorin i praktiken så är man ett välspelande och aggressivt lag, en maskin. Skillnaden är från där vi är och dit vi vill ta oss är att vi visar alldeles för sällan hur bra vi kan vara. Vi faller stundtals bort och ger dem enkla mål, men med varje träningstillfälle som vi använder för att nöta in detta spel så kommer vi en bit närmare, det är tydligt att vi blir bättre och bättre hela tiden.

Andra halvlek var underhållande, fast på ett jobbigt sätt. Fram fick komma fram och kliva några meter utan att bli pressade av oss och då gör man 2-1 enkelt, alltför enkelt och extremt onödigt från Rånäs sida. Rånäs får senare en straff, en straff som Jimmy K prickar i stolpen och ut, returen går i burgaveln. Svårt för Jimmy att komma in så nära inpå och efter att knappt ha rört bollen så får han slå straffen, det blev som jag befarade med tanke på att man inte är inne i "flowet" på planen efter att ha suttit på bänken en stund.

Rånäs jobbade sig dock tillbaka genom ännu en kvittering genom Sebbe W som själv satte bollen i nätmaskorna. Efter lite oreda inne i straffområdet efter en hörna. Klockan började närma sig slutskedet med 5-10 minuter kvar av matchen. Då kommer 3-2 som ett bombnedslag. Det är dålig kommunikation som leder till att en Fram-spelare kan nicka in bollen i mål till vänster om Fredrik i målet. Nu satsade Rånäs allt för att få till ett mål och på hörna kom det. Fredrik "Storken" Johansson kommer högst på bollen som skickas in i straffområdet och lobb-nickar in bollen strax över målvaktens uppsträckta handske. 3-3 och bänken samt den tillresta skaran av publik var som i extas! Vilken lättnad.

Som mantchen utvecklade sig så är 1 poäng en lättnad. Vi jobbade och spelade ut vår idé tidigt i matchen och hade man hållt samma fina spel uppe under en längre tid hade man säkerligen jobbat ner IF Fram relativt säkert. Istället begår man enkla misstag och slarvar i arbetet bakåt och då straffas man. När det går emot oss visar vi den genuina lagmoral som finns i laget, vi vägrar ge upp och vi har vuxit, det märks tydligt.

När matchen var slut var man relativt glad, vi ville så klart ha 3 poäng, inget snack, men vi är starka att jobba oss tillbaka när orättvisan grinar oss som mest och värst i ansiktet. Jag älskar att se hur man borrar ner huvudena och jobbar som ett lag istället för att spela på ett uppgivet sätt och klaga. Vi gör jobbet för att ta oss tillbaka och det är kul att se. Samtidigt gäller det nu att komma ihåg vad vi jobbar för, nästa match gäller det att vinna och göra saker och ting bättre, att utveckla vårt sätt att upprätthålla vår prägel på matchen.

Matchens lirare var Johan Karlsson, vänsterbacken som fick kliva av med illamående och nedsatt syn i den första halvleken. Dock fortsatte han och gjorde allting rätt, riktigt bra insats av en skicklig ytterback!

Jocke Bergdahl gjorde en riktigt bra insats och hade vaknat på rätt sida. Han vände bort spelare på spelare och gick några gånger på avslut själv och var allmänt magisk som bara Jocke kan vara, fortsätt så, kul att se!

Detta var Aldrins sista match med a-laget, du lämnar oss med känslan om att det är upp till oss nu. Vi vet hur vi vill och ska spela och litar helt och hållet på Fernando som ska ta över allt ansvar för a-laget.

Jag tänkte bara säga några ord till Aldrin som behövs sägas, känner jag.

Ibland dyker den där möjligheten upp, en chans som dyker upp en gång i livet. Tar man den inte riskerar man att ångra sig och gå och grubbla över att man inte tog den under resterande tid av livet.

Aldrin, du har fått en sådan chans nu, det ligger en stor möjlighet framför dig och med din passion för fotboll och alla dina projekt samt din kunskap om film kan du skapa historia genom ditt kommande projekt.

Det du lämnar efter dig hos oss i laget är samma sak som du började bygga upp, det är upp till oss att ta in på bästa sätt det du velat lära ut. Du lämnar spår i våra fotbollshjärtan som stannar kvar tills du kommer tillbaka, vi vill att du gör detta för det är din dröm. Samtidigt vill vi ha dig tillbaka när du känner att du är klar med ditt projekt, för att vi ska kunna bygga vidare på det du börjat lägga grunder för. Jag tror och hoppas att vi ska kunna utvecklas under tiden du är borta, att resa oss upp när det går emot, att kunna knyta näven och vinna när vi bestämmer oss för att spela och slita som ett lag.

Du finns i våra tankar och i våra hjärtan.

Fånga drömmen, Aldrin.

Rånäs IF möttes av ett fasligt myggigt Björkhaga IP, man kom med positiva träningar i benen från en positiv tränings-vecka. Man kom med en bra inställning till matchen. Man visste vad som gällde för att ta 3 poäng och det var att låta bollen göra jobbet, att snacka bra och få lagdelarna att samarbeta som en enhet. Träningarna i veckan hade gett en uppsving jämfört med hur man tidigare hade uppträtt i matchsammanhang. Intensiteten hade ökat på träning och man kände sig starkare än någonsin.

Matchen:

Redan i första anfallet kom en väldigt bra målchans för Rånäs, man hade gjort avspark och Jimmy lyfte en längre boll som Kadeem snappade upp, tog skott och returen fick ut till Sebbe Welknert som var nära att göra ett tidigt mål. Första kvarten var nästintill perfektion, man njöt av att se laget spela bollen och man kom fram på kanterna, skickade in fina bollar och skarvade vidare till rätt adress. I den 8:e minuten kom så ledningsmålet. Det var, för dagen, vänsterbacken Johan Karlsson som tog sig förbi på sin kant och skickade upp en fin boll högt upp på LEIFs planhalva, passningen hittade till Christer, som stod vänd bort ifrån målet. Christer skarvade i sin tur bollen snett bakåt till Robin Storäng som fick friläge som densamme avslutade men efter en räddning från målvakten kunde han till slut toucha in bollen i luften till 0-1. 

Bänken bröt ut i stort jubel och man njöt för Rånäs spelade som man ska spela, frejdigt anfallsspel med kombinationer på kanterna och en solid inställning.

Därefter tappade man matchen och LEIF kunde efter ett inkast göra mål och kvittera på ett väldigt svagt försvarsspel från Rånäs sida. Bollen ska inte få vara kvar i straffområdet men likväl får LEIF tid i straffområdet och gå gör de enkelt mål, dåligt av oss. 1-1 är ett faktum och det är extra tungt att vi skänker dem detta. Därefter får matchbilden sig en törn och LEIF vill vinna minst lika mycket som vi vill för stunden.

Sedan kom 2-1 målet som kommer ifrån ett skott utifrån LEIFs högerkant när Rånäs inte lyckats få bort bollen ordentligt, bollen är hal och Fredrik i målet kan inte hålla bollen som går ut till en retur för en LEIF-spelare att enkelt trycka in bollen högt till vänster i målet. Suck..

Domaren hade en motarbetande och okonstruktiv roll i matchen. Han satte en konstig prägel på duell-spelet och man kunde i princip göra vad som helst från hemmalagets håll utan att få varning, samtidigt som en liten oschyssthet från Rånäs sida lätt genererade i en varning. Samtidigt kunde man inte få en dialog med honom, han vad omedgörlig och förvirrande i sitt agerande på planen.

Det var dock inte domarens fel att vi förlorade, hur man än vrider och vänder på det. För som matchen såg ut från början till slut så bjöd vi in LEIF i matchen, det gjorde inte domaren. Vi bör vänja oss vid domar-nivån redan nu, för det kommer förmodligen att se ut såhär hela säsongen, bara vi kan ändra på vårat sätt att ta tag i matcherna från och med nu, det tycker jag mig se i hur vi i andra halvlek jobbar oss tillbaka från all motgång och nöter och nöter oss till chans på chans. Det lilla flytet som fattas är inte riktigt med oss idag men vi är nästan där.

I första halvlek spelar vi fin fotboll, som vi pratat om, i en kvart. Sedan går vi ner oss och ingen tar tag i matchen. Väl i andra halvlek börjar vi bra igen och har allt spel hela halvleken, men det är i slutet som det börjar hända saker. Jimmy blir fälld efter att ha utmanat till vänster i straffområdet, en LEIF-spelare sätter ut ett ben när han inte hänger med och Jimmy blir nergjord. STRAFF tänker man och väntar på att domaren ska signalera, men ingenting händer. Istället vinkar han upp Jimmy från gräset där han ligger. Ett skämt tänker man.

Rånäs får till slut ett välförtjänt mål genom en straff efter hands i straffområdet, en straff som kommer i den 85:e minuten ungefär. Jimmy K tar straffen och sätter den till höger i målet till 2-2. Själv såg jag inte målet eftersom jag blundade och bad till någon form av gud. Skönt var det dock, nu skulle vi ta 3 poäng!

Resterande minuter bestod av kraftiga försök till att få in ännu en boll. I den 89:e minuten får man in en boll från en hörna och målvakten släpper retur, när Sebbe skall slå in bollen i mål har signalen för full tid redan gått från en domare som varken visar känsla för spelet eller hur lång tid det är kvar. Man känner sig rånad men samtidigt bitter över att man inte kan ta tag i matcherna ordentligt när man har så pass mycket spel i sig som man visade de första 10-15 minuterna i första halvlek.

Avslutningen är en lättnad men samtidigt ett slag i ansiktet. Vi tar en poäng när allt går emot oss, vi står ändå upp och försöker och får med oss en poäng. Sett över hela matchen så ska vi kunna vinna komfortabelt över detta lag, vi har det inom oss och vet om det. När vi tappar tron, hoppet eller börjar tvivla på det vi gör, TÄNK TILL, vi har tränat på det här och vet att vi är bättre. Ska ett annat lag få ta vårt självförtroende och poäng ifrån oss? I första halvlek visar vi att vi blir ängsliga och inte vågar ta tag i matchen när vi leder med 0-1. Logiskt sätt så ska vi genom 0-1 bli ännu starkare, titta på hur vi har spelat oss igenom deras mittfält och backlinje, för att konstatera att vi kan göra vad vi vill i matchen tillsammans, vi kan skada dem och ta 3 poäng på deras hemmaplan framför våra tillresta fans.

Istället vaknar vi för sent, låter de ta tillbaka deras förlorade självförtroende i början av första halvlek för att klättra uppåt igen.

Matchens lirare sett över helheten är Kenny Lorentzon, den mannen jobbar och sliter till bristningsgränsen och även om det går emot så visas det en vinnarattityd i hans ögon, han hatar att förlora och det är sådana individer man själv avgudar.

Kapten-Crico är väldigt solid och stark på mitten och viktig i sammanhanget vid 0-1 målet för Rånäs, synd bara på en tidig varning som gjorde att han fick vara återhållsam i duellerna, men ändock väldigt viktig. Nära att göra mål på nick flera gånger men bollen ville aldrig in.

Sebbe & Kadeem slet på bra i första när samarbetet gick som bäst, även kanterna fungerade väl mellan Karlsson-kollaborationen som gjorde stundtals allt rätt med precisa passar och frejdigt spel.

Dock så försvinner vi in i oss själva och tappar matchen, då visar vi inte vad vi kan, för när vi verkligen visar att vi kan spela fotboll så är det väldigt väldigt bra, men det är alldeles för sällan.

Nu glömmer vi denna jobbiga och frustrerande match som det ändå blev till slut och kör på ännu hårdare på nästa träning. Vi har utvecklats efter Rimbo-matchen och det ska vi fortsätta göra.

/Felix

Onsdagens träning var likt måndagens träning tuff vad gäller konditions-aspekten.

Inledningsvis körde man en övnning som täckte teknik och kondition, det gällde att i fart kunna transportera boll och ge bra passar, för att sedan dribbla igenom flertalet konor. Såg piggt ut men passarna satt inte alltid där de skulle.

Därefter blev det ännu en fartfylld övning där man i grupp om 2-3 skulle utmana en kona och gå till höger om den sistnämnda och sedan lämna över boll till nästa spelare som står först i ledet, det funkade likadant från andra hållet där man utmanar konan och lämnar över till ledet mittemot, det såg bra ut och det var jobbigt då vilan blev kortvarig.

3 mot 3 spelades sedan på en liten plan vardera med två konor som mål. Det var riktigt tungt att löpa och solen gjorde sitt för att trötta ut en, men det såg bra ut och kändes bra. Prestigen uppstod då man verkligen ville vinna med sitt lag mot motståndar-laget, mitt lag för dagen bestod av: Peter Kindberg, Simon Marxer och undertecknad. Vi såg ut som Barca i början men det avtog i takt med att hybrisen hade slagit i taket. Skämt åsido, det såg bra ut, det var jobbigt och det var tanken, att hålla igång hela tiden och springa.

Sedan kom en skottövning, där Kristijan Amarandi var superb i sina avslutningar, tror inte jag såg honom missa mål en enda gång. Bra fötter!

Träningen avslutades med 2-mål som slutade 0-0, en match som var tuff där b-lag spelade mot a-lag. A-laget höll i taktpinnen men b-laget vägrade vika ner sig och var solida bakåt. När man väl fick upp bollen så kom den inte till de farliga lägena för att kunna avsluta ett läge. Ändock såg det piggt ut.

För egen del känner jag mig bättre och bättre för varje träning som går, idag tog jag ett steg ytterligare även om jag inte orkar köra offensivt så mycket.

Bortamatch härnäst på fredag då Lohärad/Estuna IF tar emot Rånäs IF på Björkhaga IP. Alla är taggade på en bra match från vår sida och man är hungriga på 3-poäng. Träningarna har gett sken om att moralen är positiv och att man är en bra grupp, dags att ta första 3-poängaren på bortaplan denna säsong. Vi kan om vi vill!

/Felix

B-lags fighten mot Rimbo på b-planen vid Arkadien slutade med torsk och 2-0 i siffror i hemmalaget Rimbo IFs favör. Matchen var jämn och lagen delade jämnt på bollen i den första halvleken men de riktigt heta chanserna uteblev.

I första halvlek var det mycket kamp på mitten, närkampsspelet var stundtals alldeles för snällt och den rejäla inställningen uteblev ofta när det gällde att vinna boll.

Rånäs lyckades ändå spela boll väl och man hade några lägen till att ta avslut men antingen täcktes det bort eller så blev det för omständigt.

I andra halvlek var det lite mer spel för Rånäs, man höll i boll och hotade men det blev inget nätrassel.
Istället fick Rimbo ta ledningen efter att domaren hittat en straff, en straff som egentligen inte skulle ha utdömts. Situationen var sådan att bollen var ur spel men domaren tittade mer på situationen i sig utan att uppfatta spelet i sin helhet. 1-0 till Rimbo.

2-0 kommer strax efter genom en höjdboll som flera spelare går på, ingen skriker och resultatet av den situationen blev sådan att bollen landade djupare in mot mål, snett till höger om situationen och en Rimbo-spelare kunde enkelt lägga in bollen i mål, slarvigt och onödigt.

Rånäs har chansen att näta i slutet genom Tony som dock inte får ordning på avslutet som går rakt på målvakten.

Marginalerna var inte på Rånäs sida idag, ändå tycker jag att man ska vara nöjda med vissa delar i matchen som man kan ta med.

Zackarias var riktigt bra och solid i backlinjen idag. Han var ett föredöme i närkamperna och smällde till rejält, han låg sannerligen på gränsen i sitt spel, men det fanns ingen tanke på att vika ner sig, kul!

Träning i morgon igen, vi tar med oss finessen och farten från helgens matcher och slipar vidare på närkampsspel såväl som tålamodet. Vi har på kort tid visat att vi vill och kan bättre och man ser förbättringar i vårt spel i stort. Jag talar om såväl A som B-lag.

Kör hårt i morgon och ta vara på varje träningstillfälle, när klockan slår träning är tanken helt inställd på fullt fokus och seriositet.

/Felix

Det var dags för den 4:e omgången i a-lags serien när Rånäs IF tog emot Knutby IF. Det var fredag, i princip fullsatt, solen sken över Rånäs IP och det var glada men fokuserade miner inför matchstart. Förutsättningarna var helt enkelt perfekta för en bra fotbollsmatch.

Laget hade några avbräck i form av spelare inför matchen, Tony och Robin fattades i backlinjen och coach Aldrin fick kasta om i laget.

(Lagfotot som togs strax innan matchstart. Fotograf/paparazzi: Andreas "Ankan" Eriksson)

Inför matchen kändes man i stort sätt lika laddad som inför Rimbo-matchen, men nu var känslan en annan. Vi vet om att vi kan spela fotboll men vi måste visa det oftare tillsammans med ett tålamod och en aggressiv inställning på planen. Allt det fattades mot Rimbo, men mot Knutby kom den på förhand mytomspunna ketchup-effekten, då Rånäs IF i den andra halvleken tog död på myten och den frustration man gått omkring och burit på.

I första halvleken var det fina intentioner som oftast inte räckte ända fram till några farliga avslut, man hotade stundtals men fick inte riktigt till det i sista tredjedelen av planen. I den 21:a minuten kom det förlösande ledningsmålet genom Kadeem. Det var genom en fin höjdboll djupt in på Knutbys planhalva som gick till Jocke B som densamme fick kontroll över i höjd med straffområdet. Jocke kollade upp och vinkeln till att prova avslut var dålig, istället skickade han in bollen till vänster till Kadeem, som omarkerad tog emot och kunde placera in bollen tryggt i Knutby-målvaktens vänstra hörn, 1-0!

Lyckan var påtaglig när målet gjordes, lättnaden drog in över laget men man gick in för att det stod 0-0 i matchen inför fortsättningen och krigade på. Man hade även bud på fler mål när Sebastian Welknert fick för mycket tid på sig och sköt i stolpen i ett farligt läge med målvakten liggandes ner, tungt för Sebbe men han skulle senare få revansch för sitt hårda slit på planen.

Johan K hade en bra match idag, han var pigg på vänsterkanten och förtjänade ett mål. Det jag gillade mest av det jag såg var hans aggressiva stil på mittfältet, han högg på varje boll och jobbade tillbaka bollen genom gediget defensivt arbete såväl som hans fina samarbete med Kadeem. Han fick chansen att näta från ett fritt läge framför mål. Sebbe W skickade in ett fint inlägg från sin högerkant, ett inlägg som Johan fick huvudet på men träffen var sådär och bollen gick dryga metern över. Bra intentioner!

Spelare som Jimmy K och Jocke B såg väldigt spännande ut i första men fick inte riktigt ut sin fulla kapacitet under den första halvleken.

Kadeem hotade Knutbys backlinje ständigt och skulle ha haft en straff i en situation som var väldigt tydlig när han gjordes ner i straffområdet. Knutby-spelaren var inte i närheten av att ta bollen men domaren valde att inte blåsa, svagt ingripande.

Lite som en blixt från klar himmel kom Knutbys kvittering i form av en fast situation, det var en markeringsmiss som bjöd in för målet, då en Knutby-spelare kunde avsluta fritt framför mål och Fredrik i målet lyckades inte hålla avslutet, 1-1 var ett faktum.

Knutby hade inte hotat Rånäs speciellt i den första halvleken tills dess, så målet kändes lika onödigt som oväntat.

Bästa spelare i halvtid enligt undertecknad var Kenny Lorentzon, han vinner boll samt sliter något oerhört och det smittar av sig i inledningen. Viktigt att ha en sådan inställning när Knutby börjar ta för sig mer och vill få matchen att väga över till sin fördel.

I paus var frustrationen påtaglig, var och en visste om att man låste sig för mycket och inte lyckades visa mer än en kvart av fint spel och samarbete på planen. Resterande halvtimme var för dåligt. Kenny påpekade att när man blir frustrerade på planen så måste man vända det till att vinna tillbaka bollen direkt, inte klaga på medspelare eller vända det inom sig själva. Detta var något som man tog med sig när man gick ut för andra halvlek.

I andra halvlek lyckas Knutby med att få en spelare utvisad, det handlar om två varningar på en spelare och hört från Knutbys avbytarbänk så var detta precis något man hade talat om i paus, att inte få en tidig utvisning. Man blev nu tvungna att spela med en man mindre och där började nederlaget för deras del tillsammans med ett betydligt piggare Rånäs. Ytorna blir större och Rånäs tar för sig mer.

En bit in i andra halvlek, dryga 25 kvar, kommer ledningsmålet till 2-1 genom Sebbe W, skön revansch för honom när han placerar in bollen i målets vänstra hörn. Densamme gjorde ännu ett mål och en assist. Målet kom genom ett friläge, i vilket han kyligt rundade målvakten och la in bollen enkelt.

Ketchup-effekten kom till slut, målen börjar rinna på och från 3-1 blir det till slut 7-1. Allt hände så fort att undertecknad hade behövt ett anteckningsblock för att hinna med, men intrycken från målen ska nog gå att plita ner i form av kommentarer, kommer dock inte ihåg i vilken ordning som vilka spelare gjorde mål.

3-1 kom igenom Jimmy, som på en pass snett inåt från Sebbe W, trycker in bollen i mål. Nu gick bollen som på ett snöre, och man trivdes på planen. Självförtroendet steg och man vågade misslyckas för att till slut lyckas.

4-1 kom efter att Fredrik "Storken" Johansson spelat fram Sebbe W till ett friläge, som på ett kyligt sätt rundar målvakten och lägger in sitt andra mål för kvällen.

Johan Karlsson som varit såväl pigg som aggressiv matchen igenom bryter återigen in i straffområdet och avlossar ett hårt skott som Kenny trycker in i nät, strax i höjd med mållinjen, 5-1! Där är skillnaden på hur det såg ut i första. En avslutar och den andra går in på mål, det enkla anfallsspelet såg man inte i den första halvleken.

6-1 gör Kenny Lorentzon efter att Crico trollat sig igenom två backar, skjutit ett hårt skott som Knutby-målvakten inte lyckades hålla och bollen ligger sedan lös för Kenny att sedan springa in i mål med.

7-1 gör Jimmy genom en straff han själv fixar när han blir nergjord av en märkbart irriterad Knutby-försvarare. Jimmy tvekar inte utan stegar upp och sätter själv straffen hur säkert som helst i det högra hörnet.

Summering:

Matchen hade två ansikten som skiljdes åt i en detalj, tålamodet. I första halvlek var man frustrerade och tålamodet lös i sin frånvaro. I andra halvlek klev alla fram och ville vinna för varandra.

Alla spelare var bra idag, det var en laginsats. Sen fanns det de som stack ut extra med sina respektive insatser:

Jimmy gjorde oftast allt rätt och kunde gjort ett mål till men avslutade med högern, inte hans favorit-fot vad det såg ut.

Jocke Bergdahl hade vaknat på rätt sida och ville mycket, ibland blev han lite väl bollkär och det blev lite omständigt. Men när det väl stämde så var han exceptionell, instick och passningar sitter perfekt.

Holmberg är väldigt stabil & trygg i backlinjen och vinner allt i luften, han krönte även insatsen med en hockey-assist.

Den ack så viktiga kapten-Crico går på vatten i andra halvlek när han spelar på mittfältet och gör lite som han vill, något som ledde fram till att framgångssagan i andra halvlek inte ville ta slut. Hatten av till den insatsen!

Fredrik Johansson får chansen i backlinjen i andra halvlek och gör en väldigt bra insats, snackar bra, ligger på gränsen i sitt spel och är nära att näta när han får huvudet på en hörna, en nick som dock tar i överliggaren.

Samarbetet mellan Johan & Kadeem var spännande, hoppas att få se mer av det i framtiden. De två gjorde en riktigt bra match rätt igenom.

Fredrik Huhtala i mål står för någon väldigt bra räddning, annars har han inte så mycket att göra.

Samba-Ola drog till med en bicycleta och var inne och slet på bra på mitten.

David A visade fin känsla i vänster-foten när han slog ett väl avvägt inlägg som dock var värt ett bättre öde än en inspark för Knutby.

Det var skönt att se hur laget tog tag i det hela efter motgångar tidigare och i och med denna vinst kan vi bli starkare, men vi måste hålla kvar vid det som är viktigt. Att hålla fötterna på jorden och inte skena iväg, jobbar vi stenhårt och samarbetar väl så kommer vi att lyckas framöver med de utmaningen som väntar.


(Fotograf/paparazzi: Andreas "Ankan" Eriksson)

En kul notering är att vi leder publikligan med god marginal till 2:an Rö än så länge.

Rånäs IF	225
Rö IK	80

Tack till er som kommer ner och stödjer oss, vi behöver er.

Länktips i form av segersång & glädje ifrån omklädningsrummet efter matchen: http://www.youtube.com/watch?v=4uJS8YDORls

/Felix

Onsdagens träning inför helgens två bataljer var tuff men väldigt positiv sett utifrån hur alla visade vilken energi man hade i benen, teknik blandades med kondition för att sedan avsluta med två-mål.

Det var ett par nya ansikten på träningen (3?) och man var uppskattningsvis runt 30 pers närvarande, riktigt kul att se, fortsätt så.

Dagens hästskott stod Kadeem Kromodikoro för, han vände upp och fick en stenhård träff på bollen: Pang, Boom, Mål! Välkommen tillbaka!

Själv blev jag utmattad tidigt under konditions-övningarna, det står en upp i halsen när man blir riktigt ansträngd men det gick helt okej. Är ändå inte helt nöjd med hur det gick för mig, kände mig lite slarvig i vissa moment. Jag har ju varit borta från seriös träning i 3-4 år nu, tappat räkningen, men det känns relativt bra ändå.

Det är kul att se hur aggressiviteten och energin har ökat sedan någon vecka tillbaka, alla spelare slåss verkligen för att visa att man vill vinna hela tiden och det är helt rätt inställning nu inför fredagens viktiga hemmamatch mot Knutby, då ska vi vinna, då ska vi bevisa hur bra vi egentligen är och vad vi har inom oss som vi vill släppa fram. Ingen annan kan vinna matchen åt oss utan vi måste själva vilja vinna och se till att ta kontroll över matchen.

Go:et i laget känns klockrent, det är ett skönt gäng som måste kunna kunna ryta till och kunna ta och dela ut kritik, positiv sådan. Man ska få höra när man behöver höja sig, men det måste vara på ett sätt som bjuder in till att man höjer sig, inte att det blir till att man sänker sig. Vinnarskallar finns i laget, man måste bara bete sig som en sådan som inte går inom sig själv, utan uttrycka sina känslor så att de andra förstår att det inte är okej att inte ge allt på planen.

På fredag kör vi, när domaren ljuder av signalen och när bollen väl är i rullning: då kliver alla fram, det blir en jävla urladdning och matchen ska bara vinnas, varje situation, varje sekund är vår att ta vara på. På fredag bevisar vi att vi är starka och skickliga i form av ett lag, Knutby-spelarna ska få kämpa för sina liv för att överhuvudtaget få vara med i matchen.

Total närvaro, det är vad vi behöver inför stundens allvar, för att sedan gå in i den känslan på planen. Det finns flera sätt hur man finner den känslan, man kanske lyssnar på musik, går inom sig själv, skriker åt sin spegelbild, lyssnar på coach Aldrin och hans visa samt inspirerande ord, med orden sagda inför stundens allvar så vet vi vad som gäller, man får inte bryta reglerna man satt upp inför matchen som man gjort tidigare. Ingen står ensam, vi är starka och vet vad vi vill och tror på, se då till att plocka ner ditt mål med din insats på planen, då är du där vi alla strävar efter: vi är vinnare.

Jag spenderade helgen i London genom att kolla fotboll, Arsenal - Aston Villa närmare bestämt. Matchen var en häftig upplevelse som helhet även om inte "rätt" lag vann.

En spelare som inspirerar mig väldigt mycket och som är min personliga favorit i Arsenal och inom fotbollen i stort är Arsenals mittback Thomas Vermaelen; belgaren som inte spelat en enda minut sedan Agusti/September förra året. Densamme gjorde a-lags debut i denna match och var den som stod ut mest.

Hans säsong var förutspådd att vara över pga en mystisk skada han ådragit sig under brytningsperioden mellan sensommar och höst 2010. Svenska specialister i Umeå kontaktades av Arsenals läkarteam i hopp om att lösa akilles-hälskrisen som stoppade belgaren från spel.

Att efter en sådan lång frånvaro-period och en så kort tid att återhämta sig på ändå kunna se hur pass dominant en spelare kan vara både inställnings och arbetsmässigt är beundransvärt och man blir själv oerhört laddad och inspirerad att göra samma resa själv. Att vilja och kunna utvecklas varje träning, pressa sina gränser och vilja vara en tillgång för laget: en pjäs att lita på. Det är precis vad vi behöver nu när det går lite knackigt, att bita ihop och slita för individuell samt lagmässig-utveckling.

Det kändes tråkigt att missa två matcher nu i helgen men det är som det är, nya tag på nästa träning som är i morgon 18.30, onsdag.

A-laget spelade enligt uppgift 3-3 på bortaplan mot Grisslehamn. Jimmy Karlsson nätade 3 gånger om, kul att höra!

B-laget torskade dock hemma mot Frösunda och har det tungt just nu, det gäller att fortsätta slita hårt på träning som man gjort hittills och vilja bli bättre hela tiden, öka arbetet och använda sig av kommunikationen mer frekvent. Det är genom föredömliga ageranden som moralen i laget höjer sig, ju mer man lyckas på planen desto bättre blir självförtroendet och det är precis vad vi behöver just nu.

Inspiration finns överallt, så även från spelare i laget, folk som snackar och berömmer, säger:

-"Kom igen, du klarar det"

när man behöver rycka upp sig lite. Det är så lite som krävs för att man ska ta det där steget från en funktionell fotbollsspelare till att bli en pådrivare, bara man vill bli bättre och vågar ta för sig. Du måste göra jobbet själv, men du är inte ensam när du väl har tagit steget.

/Felix

Efter onsdagens träning känns det riktigt bra hur laget betedde sig. Avslutnings-övningen var väl sådär stundtals, men vid konditions-momentet och när man körde två-mål så fick man riktigt bra vibbar. Ni har tacklat denna bistra inledning bra hittills, se bara till att få med den positiva kritiken också så vi utvecklas på rätt sätt i de prövningar vi kommer att stöta på.

Under löpningen var Jocke Bergdahl kung för andra gången i rad nu, fan vad kul att se! Tätt efter kom Johan Karlsson, bra ben där med!

Alla i laget visade att man vill och kan bättre än vad vi presterat på match hittills och det känns som att alla är beredda att offra sig till det yttersta för varandra för att vända denna negativa start. När matchen väl sparkar igång klockan 1 på lördag så måste man gå in 100% i varje närkamp för att laget ska komma in i en bra trend, att starta positivt är nyckeln till att vända detta på ett så smärtfritt sätt som möjligt. Hårt arbete smittar av sig, så kör hårt och offra dig för laget och mana på de andra så kommer det att leda till ett individuellt ansvar inom gruppen på planen, vi är ett lag och vi gör detta tillsammans.

Sticker till England på fredag för att kolla på fotboll, Arsenal - Aston Villa. Tyvärr missar jag matcherna och måndagens träning, men jag är tillbaka på onsdag, då ska benen få jobba på nytt!

Lycka till i helgen och tänk på hur vi ska göra för att få igång laget, jobba med snacket och var inte rädd för att gå in stenhårt i närkamperna, få bara med den energi och inställning som finns där men inte riktigt kommit tillrätta än. Vill ni bara tillräckligt mycket så kan ni vinna mot vilka som helst, men då måste alla köra.

Vilja vinna.

/Felix

Träningen idag var givande på många vis. Frustrationen efter fredagens misslyckande hade hängt kvar i skallen hos alla i laget över helgen och mötet ledde till en öppenhet kring det fallerande samarbetet på planen under matchtillfällen. Det var nog skönt för alla att gå vidare genom detta möte, alla känner nog samma sak, att man inte var där när det gällde. Kommunikation samt inställning har haft en tendens att försvinna helt när man väl sparkar igång allvaret men det kändes som att alla tog till sig att nu måste vi alla rannsaka oss själva och inse att man inte kan hålla på med en social-verksamhet när bollen väl är i rullning, fotboll är krig och då är det alltså upp till kamp som gäller.

Den kritik som delas ut på plan är befogad och inget man gör för att vara taskig, det är ett sätt att upplysa dig om att du bör utveckla ditt arbete på planen. Risken är annars att man tar till sig kritiken som personlig och låter det gå inom en, moralen sänks och felbesluten består. Öva på att klara av att ta kritik samt att inte tveka att dela ut om du märker att någon inte ger sitt allt för laget.

Själv blir jag taggad av när någon ryter till och säger något i stil med "Du måste jobba hårdare!" etc. Det får mig att höja mig oavsett hur trött jag än är, annars blir laget lidande. Samma sak gäller för alla i laget, det kräver individuellt ansvar från var och en.

Det är oerhört kul att vara igång med fotbollen igen, speciellt med denna grupp av sköna människor, duktiga spelare & ledare inom Rånäs som alla vill samma sak: att Rånäs ska utvecklas och bli bättre. Vi har det inom oss, det gäller bara att vilja och våga tillräckligt för att ta sig dit drömmarna och målen finns. Aldrin inspirerar mig att bli bättre varje dag och jag hoppas att alla i laget väljer den väg som förklarades på mötet idag. Vi kan uppnå vad vi vill så länge vi använder den inre glöden konstant.

Tillämpa krigar-attityden på plan så vänder vi på detta, tillsammans. Vilja och våga vinna bör vara ett mentalt-tillstånd som alla spelare befinner sig i så länge det vankas fotboll i Rånäs-tröjan.

/Felix

Rånäs IFs b-lag åkte på den soliga söndags-eftermiddagen till Riala Goif i hopp om att kunna ta 3-poäng, så blev det inte. Istället fick vi se lite av en repris på fredagens match, i vilken man inte hade gått in 100 % i närkamperna/duellerna, så blev det även denna match vilket pekar på att hela Rånäs behöver bli hungrigare i varje duell som uppstår.

Matchen slutade 8-2, ett resultat som känns väldigt deprimerande. Många mål uppstod pga att man stod och kollade på, man var inte tillräckligt rejäl, plus att man drog på sig 2 straffar.

Första halvleken var katastrof och Riala fick löpa igenom backlinjen hela tiden. Simon i mål stod för många fina räddningar genom vilka han räddade laget gång på gång, ett bra insats av en duktig keeper som var på båda straffarna för övrigt. Laget vaknar för sent, man snackar inte och det är dödgrävar-stämning på planen. Efter ett byte kommer Kadeem in och försöker snacka för att få samarbets-moralen att höjas, det blir bättre och även Storken börjar snacka bra. En sådan fundamentell sak som att kommunicera tydligt, vilken är min och vilken är din gubbe, måste visas hela tiden. Snackar man inte så havererar samarbetet på planen.

I andra halvlek var det match igen, Rånäs höjde sig men slarvade återigen i de lägen där Riala-spelarna gjorde mål. Riala är ett duktigt lag, men det är även vi i grunden, vi visar det bara för sällan. Vi vill vinna, men vi visar det inte tillräckligt ofta, det är därför det blir såhär och det är därför det går tungt just nu.

Matchens delikatess stod Ankan för genom en skit-fin framspelning genom en perfekt lyra igenom luften som Kadeem tog ner genom en hög-kvalitativ nedtagning och kunde sedan avsluta säkert, lågt i det bortre hörnet. Vid det läget stod det 2-1 till Riala, och Rånäs började få upp hoppet. Sedan går man tillbaka till de synder som tyvärr har setts förr och man visar att inkonsekvensen är stor.

Själv spelade jag ett tag, slet på och försökte göra mitt jobb. Fick spela mittfält samt back i matchen och mittfält känns inte som min grej riktigt, hade det jobbigt där.

Det jag kan säga om dagens match är att såväl b-laget som a-laget är alldeles för inkonsekventa. Man ställer in sig på att det ska bli för enkelt, ingen match är enkel och har man en sådan attityd på planen i sitt uppförande så blir man straffade. Det blev vi med besked. Mitt råd är att ni höjer er lust för att vinna, kämpar mer och spelar smartare samt rejälare i varje situation från och med nu. Gå inte på spar-läge och tro att din motståndare ska göra bort sig så att du får en enkel resa till 3-poäng, det funkar inte så.

Fotboll är ett krig och för att vinna måste vi smälla i varje duell, vilja vinna bollen så fort den är tappad och kämpa för att få tillbaka den. När du byter eller går ifrån planen ska du känna att du gjort ditt bästa, du ska ha slitit till bristningsgränsen för laget oavsett hur matchen gick.

Måndag i morgon vilket betyder spelarmöte/träning, får se om det blir träning men ett möte var huvudsyftet iaf. 18.30 syns vi där, upp med hakan och var beredd på att börja jobba hårdare, ta ditt jobb på planen så kommer det att vända, det är jag övertygad om.

Tro på det vi gör och kämpar för.

/Felix

Derbyt började på helt fel sätt än vad vi tränat och kommit överens om, 3 mål på 9 minuter som tillkommer på väldigt löjliga sätt och vi är då ett slaget lag. Våra försök till intentioner raderas ut på grund av ett hänsynslöst spelande Rimbo IF, grattis till vinsten, ni var bättre och förtjänade detta.

Men vi kan så mycket bättre än såhär.

Det jobbiga med fredagens derby var att det råder inget tvivel om att vi ska kunna bjuda upp till en bra match, vi ska kunna rulla bollen och hota dem i en jämn match. Istället blev det en riktigt tung förlust med 0-5.

Varför blev det såhär?

Vi spelar som ett splittrat lag, vid motgång blir man substansiellt arg men istället för att ryta till och få med sig laget i ett försök att vända det negativa läget så blir det tyst, ett vakuum och frustrationen växer inom var och en och moralen jobbar sig neråt. Rimbo som kan spela på självförtroende kör och kör hela tiden, leker retfullt med vår backlinje och försöker att skada oss mer och mer.

Vi lägger denna förlust bakom oss, man måste trots allt gå vidare mot nästa träning inför nästa match, viljan att bli bättre och starkare brinner vidare. Det finns saker att lära från denna förlust. Vi snackar inte tillräckligt bra, och när man väl gör det så verkar spelare ta till sig det som en förolämpning. Kritik på planen ska få spelaren i fråga att justera ens egna spel och förbättra sitt spel ur en annan spelares perspektiv, för att kunna utvecklas. Inga konstigheter tycker jag. Jag uppskattar själv när någon ryter till och säger till när något jag gör bör bli effektivare, mer konsekvent. Så var det inte idag. Man vann knappt tredje-bollen i första halvlek och det var det som fällde oss idag. Rimbo fick ohotat göra enkla mål och vi stod och tittade på. Vi vet att Rimbo är skickliga och vi verkade inte vara på tårna från minut 1. I en duell ska man vinna bollen direkt, pang, första-bollen är vunnen.

Det är vad konsekvens handlar om. Har man det från början så kommer det att prägla hur man sköter duell-spelet resten av matchen, det är jag övertygad om. Vinner man inte bollen i första-läget så jobbar man som en galning för att vinna tillbaka den.

Vi var taggade, upprymda och förväntansfulla inför matchen, men konsekvensen fanns inte där. Man väntade på att saker skulle hända och komma vår väg och istället blev vi straffade. Vi tog inte tag i matchen och satte inte vår prägel på matchen som skulle bli vår.

Så hur går man vidare?

Vid träningstillfällen vill jag se att man lägger ner mer energi på att snacka, att genom sina aktioner på planen höja laget samtidigt som man pratar med spelarna. När det går emot, visa hur besviken du är, på ett positivt sätt. Få med dig laget varje träning, varje match genom att prata, visa konsekvens och mana på hela tiden så kommer det att ge resultat på hur laget agerar som en enhet, en maskin som maler på.

Gör dig hörd, visa att du menar allvar för dina bröder på planen och vill vara kraften som gör skillnad. Gå in och vinn bollen, snacka och börja få saker att fungera, då får du dina medspelare med dig och kan starta igång maskineriet. Krigar-blicken ska vara närvarande hela tiden och viljan ska vara så intensiv att inget får dig på fall. Att göra sitt bästa är det minsta man kan göra och det syns, bara man kör och kör och kör, då det genererar i positiv energi som drar med fler i att göra samma sak.

Jag vill se hunger i att vinna bollen innan min motspelare har tagit den, en duell uppstår och i duellen ska vi gå ur som segrare. Så ska det se ut HELA TIDEN, på träning, på match, vecka ut och vecka in. KONSEKVENS, bestämdhet, kalla det vad ni vill, men bollen ska inte förbi oss. När bollen är vår är det vi som bestämmer och lägger upp spelet.

Gräv inte ner er efter förlusten, se det som en vilja att utvecklas, köra hårdare och vilja vinna ännu mer än förut, på träning, på match, idag, imorgon, för alltid.

/Felix

Fredagens glödheta derby mellan Rånäs IF och Rimbo IF står för dörren och är på förhand årets roligaste match, spelarna snackar mycket sinsemellan om denna match som något man ser fram emot. En tuff drabbning kommer det med all sannolikhet att bli, då båda lagen vill vinna till varje pris. Vänta er stenhårda dueller, passion från båda håll och en oerhörd inställning, förhoppningsvis en del folk också!

Båda lagen har gått igenom förändringar inför säsongen och det ska bli intressant att se vilken sorts matchbild det blir när fighten väl blåses igång.

Glöm "El Clásico" och allt vad det nu heter, detta är Derbyt med stort D, det kommer att smälla och varje duell kommer att vara ett krig i sig. Inställning och hjärta brukar räcka längst i sådana här matcher så jag vill uppmana spelarna i Rånäs IF att slita för laget till bristningsgränsen, var kloka och gambla inte, det har man inte råd med.

Dags för var och en att kliva fram och visa att man inte tänker vika ner sig. Det gäller för varje spelare att vinna sin match i matchen för att gynna laget på planen i hopp om att ta 3-poäng.

Ge ert allt, allt vad ni har, all energi som ni har på lager. Samla ihop det till en laginsats och det kan räcka till månen. Vi KAN om vi ger oss fan på att våga och vilja ta smällar för att i slutändan stå där TILLSAMMANS som vinnare med en skön känsla inom oss: vi gjorde det för att vi inte vek ner oss och vi gjorde det som ett lag, för varandra och med varandra.

Stunden är kommen, nu tar vi med oss enbart positiv energi och delar den med våra lagkamrater. Energin använder vi för att plocka fram drivkraften inom oss, kraften som ligger till grund för våra mål och drömmar att vilja och våga VINNA, det är precis vad det handlar om, det är vad som skiljer den amtitiöse från den vanliga fotbollsspelaren i mängden. Som coach hade sagt: Vi KAN, vi VILL, vi SKA!

Glöm aldrig apelsinerna mina herrar, apelsinerna!

Time for heroes!

B-laget spelade på söndagen sin premiär för säsongen på Rånäs IP och tog emot Långhundra. Det var uppskattningsvis runt 20 pers på plats för att se Rånäs b-lag sparka igång säsongen. Matchen började bra och man fick relativt tidigt nätrassel i form av en straff som Hampus satte, 1-0. Därefter gjordes 2-0 av ena brodern Amarandi, som satte bollen genom en vacker chip. Blåsten som befann sig var inget jag lade märkte till då jag njöt av läget för stunden. Rånäs spelade bra.

Sedan kom raset, Långhundra fick en straff som var väldigt onödig. Långhundras farligaste spelare hade kommit loss på kanten i utkanten av Rånäs straffområde och spelade in bollen snett utåt mot en medspelare, medspelaren hade ingen chans att få bollen men samma spelare som levererade passen blev fälld trots ett relativt ofarligt läge och 2-1 var ett faktum. 2-2 kom på en kontring som random Långhundra-spelare satte säkert ensam mot Simon i mål, som inte kan klandras för något mål för dagen.

I andra halvlek fallerade Rånäs spel och enbart individuella prestationer kunde skapa något framåt. Man ville mycket, nästan för mycket framåt och försvarsspelet fick därav lida. 2-5 blev slutsiffrorna och jag trodde inte mina ögon, Rånäs är i grund och botten bättre än detta lag, men man går ner sig i andra halvlek och Långhundra får göra lite vad de vill.

En kort summering blev det eftersom jag inte tänkte gräva ner mig alltför mycket i förlusten, vi slarvade och gav bort segern helt enkelt och det sved att se. Vi kan bättre så bara att ladda om och komma tillbaka mer taggade och förberedda än någonsin!

Måndagens träning var tuff konditionsmässigt, undertecknad gjorde comeback på plan och körde slut på sig tidigt men försökte att inte ge upp. Efter en rush var jag helt slut, fanns inget mer att ge, men körde på tills jag nästan stupade. En genomförd träning iaf och siktet är inställt på att kunna gå 100% inom ett par veckor.

Träningen måste för övrigt ha varit rekordkall, vädergudarna testar oss..

/Felix

På lördagen den 30:e April klockan 14.00 sparkades seriepremiären i Div 6 Östra igång på tjongavallen i Rö dit cirka 80 personer hade vallfärdat för att se Rö IK ta emot ett optimistiskt och taggat bortalag i form av Rånäs IF. Det var två a-lag som var taggade och ville självklart vinna premiären, men man hade olika sätt att se på hur fotboll ska spelas. Detta var märkbart från start men blev tydligare ju längre matchen led.

Bilder från uppvärmningen:















Stundens allvar hade aldrig riktigt lagt sig ju mer tiden vandrade mot att slå matchstart, man var glad och tyckte det skulle vara kul med seriespel igen. Coach Aldrin Cavalheiro höll strax innan matchstart ett magiskt tal, i vilket han ville greppa tag om varje individs inre glöd/hjärta och få det att bulta och slå, att slita sig loss och vilja vinna. Han lyckades. Talet slog Al Pacinos ökända tal ifrån filmen "Any Given Sunday" med hästlängder. (http://www.youtube.com/watch?v=WO4tIrjBDkk)

Tyvärr fick jag inte med det på video, ståpälsen var genuin.


(Bilden är tagen strax innan det magiska talet. Spelarna gick från närvaro till full fokusering och galen inställning inom loppet av någon minut.)

Från omklädningsrummet gick alla med en sprakande energi som flödade igenom hela kroppen efter det inspirerande pepp-talket. Man samlade laget i en ring och förklarade att nu ska vi göra det här tillsammans.






Avspark! Så var Division 6 Östra äntligen igång på ett soligt tjongavallen.

Efter bara 2-3 minuter in i matchen fick Sebastian Welknert tag i bollen via ett fint inspel och kunde minst lika fint lyfta in bollen i nät bakom en chanslös Rö-målvakt, 0-1 var ett faktum och man fick ståpäls.


(En sannerligen stjärnspäckad avbytarbänk. 100 kilo x 2,05 m Stork, bara en sådan sak.)

Därefter började bombardemanget från Rö's sida, man skickade långt, boll på boll emot Rånäs planhalva och tyvärr funkade det bra som matchen utvecklade sig, i den första halvleken. I en i efterhand omtalad situation så kom en Rö-spelare fri med målvakten Fredik Huhtala emot sig, som den sistnämnda gjorde en klockren räddning på. Han sträckte ut med armarna och räddade bollen som gick ut till en retur som blev ett skott, ett skott som Fredrik lyckades rädda även den. Jag och grabbarna på bänken jublade av lättnad men hörde signalen av domaren som hade en annan åsikt och indikerade att det var straffspark.(!)

Straffsparken var ologisk i och med domarens beslut att ge in för Rö-spelarnas obefogade gnäll från bänkplats, så som jag och laget uppfattade det från bänken. Situationen var sådan att friläget räddades, klockrent på boll från Fredriks sida, men ändå valde domaren beslutet som innebar straff för Rö's del, ett felaktigt beslut enligt mig där och då.

Jag har dock fått höra av en neutral åskådare i efterhand att målvaktens hand ska ha varit runt Rö-spelarens ben strax efter första läget, vilket ledde till en fällning när Rö-spelaren gick efter att fiska upp returen från friläget. Svårt för mig och oss som var på bänken att klargöra vad som egentligen skedde men man får utgå ifrån att domaren gjorde rätt i denna situation om det nu skedde en fällning av Rö-spelaren. Straffen slogs in från straffpunkten, Fredrik slängde sig åt rätt håll men straffen var välplacerad, 1-1.

Rättvist? Knappast!

Domaren hade en avgörande roll i matchen då han gjorde en direkt svag insats. Som domare har man som avsikt att kunna se ALLT som sker på plan, självklart kan man inte göra rätt beslut och se exakt vad som sker i varje situation som ensam domare men i denne domares fall så var han inte uppmärksam alls. Vid en del situationer stod han med ryggen vänd ifrån situationen där kamp om bollen skedde, istället för att följa det spel som pågår. Han hann med att varna Jocke Bergdahl för en fin brytning som var klockren på boll, men han valde istället att plocka upp det gula kortet.

Vid halvtid var det påfyllning av vatten och man försökte att analysera vad man bör förbättra till andra halvlek. Istället för att spela sitt egna spel föll man ofta in i Rö's tjongande och istället för att spela sig ur situationer blev det paniklösningar som ofta ledde till farligheter för Rö. Detta var något man förbättrade i andra halvlek, Rö kom inte loss en enda gång.

Andra halvlek var Rånäs det klart spelförande laget, ju längre matchen led desto mer tippade matchbilden över till vår fördel, men bollen ville inte in. Det ska tilläggas att de riktigt heta chanserna lyste i sin frånvaro, man hade en del farliga hörnor som Crico var nära att trycka i nät men antingen räddade målvakten eller så saknade avslutet lite skärpa.

Rö lyckades få in ett 2-1 mål på frispark efter att solen som tidigare legat i moln valt att komma fram igen och blända Fredrik i mål, en keeper som för dagen saknade keps. Målet är onödigt och hade inte kommit till med keps, det är jag övertygad om. Som tur var fixade undertecknad en super-snygg keps som ökade såväl syn som stil för Fredrik.

Efter underläget vände man matchbilden till sin fördel och Rö sågs aldrig framför mål i syfte att hota Rånäs, istället tryckte Rånäs på för ett kvitteringsmål.

Tony Eriksson drog en frispark från halva plan mot Rö's tätbefolkade straffområde. Trafiken framför mål och målvakt gjorde det omöjligt för keepern att få en hand på bollen och Tony hade kvitterat för Rånäs, 2-2!


(Målskytten för dagen, Tony, är ett vasst vapen på fasta situationer, händer av guld säger vissa.)

I resterande minuter av matchen så tryckte Rånäs på men fick ingen ordning på det spel man vill spela, att spela sig ur situationer längs marken. Intentionerna från backlinje till mittfältet var goda men man lyckades inte riktigt i den sista tredjedelen. Vill gärna se mer avslut och mer timing på löpningarna för att kunna hota bättre i framtiden.

Resultatet stod sig tills att domaren satte visselpipan till munnen och blåste av, seriepremiären hade slutat i 1 poäng.

Jag tänkte dela ut ett diplom i form av "dagens stolpskott":

Rö-tränaren, som vinkade tvärtemot vad sanningen i själva verket var i varje situation, allt för att gynna Rö. Öppna ögonen och var ärlig är ett tips inför framtiden, ärlighet finns uppenbarligen inte i dennes uppslagsverk.

Summering:

Denna match visar på att det finns saker som kan bli bättre, men även de positiva saker som vi har utvecklat. Vi har ett tightare lag, som stundtals faller utanför ramen men som i sina bästa stunder idag håller ihop laget väl, det gäller bara att träna för att få laget att bli en maskin som bara maler på hela tiden, en enhet som är oerhört jobbig att möta. Idag var vi inte riktigt där, ibland är vi för isärdragna, men vi visade stundtals vad vi kan, och det bådar gott inför framtiden. Nu gäller det att jobba hårt för det på varje träningstillfälle, att få alla lagdelar att samarbeta och producera poäng framåt samt hålla tätt bakåt, för att i slutändan kunna konstatera att vi gjorde jobbet för att utvecklas till det vi hade som mål, att bli ett riktigt starkt lag som inte viker ner sig.


In Aldrin & Fernando we trust!

/Felix

Det närmar sig seriepremiär av A-lags-serien Div 6 Östra. Matchen spelas borta i Rö mot Rö IK.

En seriepremiär är alltid viktig då man får svar på de frågor man ställer gentemot motståndarlagets olika delar, vågar vi och vill vi vinna? Var ligger vi i fas med var vi vill vara kvalitéts- men också utvecklingsmässigt?

Svaret är självklart, grabbarna har sett taggade ut och på lördag är det 3 poäng som gäller!

Torsdagens träning bestod av fullt fokus inför lördagens premiär. Tankar inför matchen är att laget har sett bra ut på träning, pigga ben och en bra inställning hos killarna, ett bra GO i laget vilket ger oss en bra känsla, vi är redo.


Träningen var tuff, spelare slet och snackade bra. Storken höll igång bra men den som stack ut tycker jag var Emil "Bomben" Mattsson, dagens vinnarskalle! (Lite för mycket kanske när han framåt slutet av träningen fick nog och lämnade planen)

Undertecknad, Materialarn, kalla mig vad ni vill, gjorde en kort comeback i samband med 2-målsspel under träningen. Kondition kan behövas i framtiden.

Finns inte så mycket att säga om dagens träning, man vill ju inte att spionerna ska få alltför mycket information heller så detta blir en kort process, istället hoppas jag att de som är sjuka repar sig och är med på lördag.

På söndag spelas även B-lagets hemmapremiär emot Långhundra, kom och kolla nu när det vankas hemmamatch!

Återkommer med bilder och rapport från Lördagens match och sedan söndagens.