LEIF - Rånäs IF 2-2
Rånäs IF möttes av ett fasligt myggigt Björkhaga IP, man kom med positiva träningar i benen från en positiv tränings-vecka. Man kom med en bra inställning till matchen. Man visste vad som gällde för att ta 3 poäng och det var att låta bollen göra jobbet, att snacka bra och få lagdelarna att samarbeta som en enhet. Träningarna i veckan hade gett en uppsving jämfört med hur man tidigare hade uppträtt i matchsammanhang. Intensiteten hade ökat på träning och man kände sig starkare än någonsin.
Matchen:
Redan i första anfallet kom en väldigt bra målchans för Rånäs, man hade gjort avspark och Jimmy lyfte en längre boll som Kadeem snappade upp, tog skott och returen fick ut till Sebbe Welknert som var nära att göra ett tidigt mål. Första kvarten var nästintill perfektion, man njöt av att se laget spela bollen och man kom fram på kanterna, skickade in fina bollar och skarvade vidare till rätt adress. I den 8:e minuten kom så ledningsmålet. Det var, för dagen, vänsterbacken Johan Karlsson som tog sig förbi på sin kant och skickade upp en fin boll högt upp på LEIFs planhalva, passningen hittade till Christer, som stod vänd bort ifrån målet. Christer skarvade i sin tur bollen snett bakåt till Robin Storäng som fick friläge som densamme avslutade men efter en räddning från målvakten kunde han till slut toucha in bollen i luften till 0-1.
Bänken bröt ut i stort jubel och man njöt för Rånäs spelade som man ska spela, frejdigt anfallsspel med kombinationer på kanterna och en solid inställning.
Därefter tappade man matchen och LEIF kunde efter ett inkast göra mål och kvittera på ett väldigt svagt försvarsspel från Rånäs sida. Bollen ska inte få vara kvar i straffområdet men likväl får LEIF tid i straffområdet och gå gör de enkelt mål, dåligt av oss. 1-1 är ett faktum och det är extra tungt att vi skänker dem detta. Därefter får matchbilden sig en törn och LEIF vill vinna minst lika mycket som vi vill för stunden.
Sedan kom 2-1 målet som kommer ifrån ett skott utifrån LEIFs högerkant när Rånäs inte lyckats få bort bollen ordentligt, bollen är hal och Fredrik i målet kan inte hålla bollen som går ut till en retur för en LEIF-spelare att enkelt trycka in bollen högt till vänster i målet. Suck..
Domaren hade en motarbetande och okonstruktiv roll i matchen. Han satte en konstig prägel på duell-spelet och man kunde i princip göra vad som helst från hemmalagets håll utan att få varning, samtidigt som en liten oschyssthet från Rånäs sida lätt genererade i en varning. Samtidigt kunde man inte få en dialog med honom, han vad omedgörlig och förvirrande i sitt agerande på planen.
Det var dock inte domarens fel att vi förlorade, hur man än vrider och vänder på det. För som matchen såg ut från början till slut så bjöd vi in LEIF i matchen, det gjorde inte domaren. Vi bör vänja oss vid domar-nivån redan nu, för det kommer förmodligen att se ut såhär hela säsongen, bara vi kan ändra på vårat sätt att ta tag i matcherna från och med nu, det tycker jag mig se i hur vi i andra halvlek jobbar oss tillbaka från all motgång och nöter och nöter oss till chans på chans. Det lilla flytet som fattas är inte riktigt med oss idag men vi är nästan där.
I första halvlek spelar vi fin fotboll, som vi pratat om, i en kvart. Sedan går vi ner oss och ingen tar tag i matchen. Väl i andra halvlek börjar vi bra igen och har allt spel hela halvleken, men det är i slutet som det börjar hända saker. Jimmy blir fälld efter att ha utmanat till vänster i straffområdet, en LEIF-spelare sätter ut ett ben när han inte hänger med och Jimmy blir nergjord. STRAFF tänker man och väntar på att domaren ska signalera, men ingenting händer. Istället vinkar han upp Jimmy från gräset där han ligger. Ett skämt tänker man.
Rånäs får till slut ett välförtjänt mål genom en straff efter hands i straffområdet, en straff som kommer i den 85:e minuten ungefär. Jimmy K tar straffen och sätter den till höger i målet till 2-2. Själv såg jag inte målet eftersom jag blundade och bad till någon form av gud. Skönt var det dock, nu skulle vi ta 3 poäng!
Resterande minuter bestod av kraftiga försök till att få in ännu en boll. I den 89:e minuten får man in en boll från en hörna och målvakten släpper retur, när Sebbe skall slå in bollen i mål har signalen för full tid redan gått från en domare som varken visar känsla för spelet eller hur lång tid det är kvar. Man känner sig rånad men samtidigt bitter över att man inte kan ta tag i matcherna ordentligt när man har så pass mycket spel i sig som man visade de första 10-15 minuterna i första halvlek.
Avslutningen är en lättnad men samtidigt ett slag i ansiktet. Vi tar en poäng när allt går emot oss, vi står ändå upp och försöker och får med oss en poäng. Sett över hela matchen så ska vi kunna vinna komfortabelt över detta lag, vi har det inom oss och vet om det. När vi tappar tron, hoppet eller börjar tvivla på det vi gör, TÄNK TILL, vi har tränat på det här och vet att vi är bättre. Ska ett annat lag få ta vårt självförtroende och poäng ifrån oss? I första halvlek visar vi att vi blir ängsliga och inte vågar ta tag i matchen när vi leder med 0-1. Logiskt sätt så ska vi genom 0-1 bli ännu starkare, titta på hur vi har spelat oss igenom deras mittfält och backlinje, för att konstatera att vi kan göra vad vi vill i matchen tillsammans, vi kan skada dem och ta 3 poäng på deras hemmaplan framför våra tillresta fans.
Istället vaknar vi för sent, låter de ta tillbaka deras förlorade självförtroende i början av första halvlek för att klättra uppåt igen.
Matchens lirare sett över helheten är Kenny Lorentzon, den mannen jobbar och sliter till bristningsgränsen och även om det går emot så visas det en vinnarattityd i hans ögon, han hatar att förlora och det är sådana individer man själv avgudar.
Kapten-Crico är väldigt solid och stark på mitten och viktig i sammanhanget vid 0-1 målet för Rånäs, synd bara på en tidig varning som gjorde att han fick vara återhållsam i duellerna, men ändock väldigt viktig. Nära att göra mål på nick flera gånger men bollen ville aldrig in.
Sebbe & Kadeem slet på bra i första när samarbetet gick som bäst, även kanterna fungerade väl mellan Karlsson-kollaborationen som gjorde stundtals allt rätt med precisa passar och frejdigt spel.
Dock så försvinner vi in i oss själva och tappar matchen, då visar vi inte vad vi kan, för när vi verkligen visar att vi kan spela fotboll så är det väldigt väldigt bra, men det är alldeles för sällan.
Nu glömmer vi denna jobbiga och frustrerande match som det ändå blev till slut och kör på ännu hårdare på nästa träning. Vi har utvecklats efter Rimbo-matchen och det ska vi fortsätta göra.
/Felix
Matchen:
Redan i första anfallet kom en väldigt bra målchans för Rånäs, man hade gjort avspark och Jimmy lyfte en längre boll som Kadeem snappade upp, tog skott och returen fick ut till Sebbe Welknert som var nära att göra ett tidigt mål. Första kvarten var nästintill perfektion, man njöt av att se laget spela bollen och man kom fram på kanterna, skickade in fina bollar och skarvade vidare till rätt adress. I den 8:e minuten kom så ledningsmålet. Det var, för dagen, vänsterbacken Johan Karlsson som tog sig förbi på sin kant och skickade upp en fin boll högt upp på LEIFs planhalva, passningen hittade till Christer, som stod vänd bort ifrån målet. Christer skarvade i sin tur bollen snett bakåt till Robin Storäng som fick friläge som densamme avslutade men efter en räddning från målvakten kunde han till slut toucha in bollen i luften till 0-1.
Bänken bröt ut i stort jubel och man njöt för Rånäs spelade som man ska spela, frejdigt anfallsspel med kombinationer på kanterna och en solid inställning.
Därefter tappade man matchen och LEIF kunde efter ett inkast göra mål och kvittera på ett väldigt svagt försvarsspel från Rånäs sida. Bollen ska inte få vara kvar i straffområdet men likväl får LEIF tid i straffområdet och gå gör de enkelt mål, dåligt av oss. 1-1 är ett faktum och det är extra tungt att vi skänker dem detta. Därefter får matchbilden sig en törn och LEIF vill vinna minst lika mycket som vi vill för stunden.
Sedan kom 2-1 målet som kommer ifrån ett skott utifrån LEIFs högerkant när Rånäs inte lyckats få bort bollen ordentligt, bollen är hal och Fredrik i målet kan inte hålla bollen som går ut till en retur för en LEIF-spelare att enkelt trycka in bollen högt till vänster i målet. Suck..
Domaren hade en motarbetande och okonstruktiv roll i matchen. Han satte en konstig prägel på duell-spelet och man kunde i princip göra vad som helst från hemmalagets håll utan att få varning, samtidigt som en liten oschyssthet från Rånäs sida lätt genererade i en varning. Samtidigt kunde man inte få en dialog med honom, han vad omedgörlig och förvirrande i sitt agerande på planen.
Det var dock inte domarens fel att vi förlorade, hur man än vrider och vänder på det. För som matchen såg ut från början till slut så bjöd vi in LEIF i matchen, det gjorde inte domaren. Vi bör vänja oss vid domar-nivån redan nu, för det kommer förmodligen att se ut såhär hela säsongen, bara vi kan ändra på vårat sätt att ta tag i matcherna från och med nu, det tycker jag mig se i hur vi i andra halvlek jobbar oss tillbaka från all motgång och nöter och nöter oss till chans på chans. Det lilla flytet som fattas är inte riktigt med oss idag men vi är nästan där.
I första halvlek spelar vi fin fotboll, som vi pratat om, i en kvart. Sedan går vi ner oss och ingen tar tag i matchen. Väl i andra halvlek börjar vi bra igen och har allt spel hela halvleken, men det är i slutet som det börjar hända saker. Jimmy blir fälld efter att ha utmanat till vänster i straffområdet, en LEIF-spelare sätter ut ett ben när han inte hänger med och Jimmy blir nergjord. STRAFF tänker man och väntar på att domaren ska signalera, men ingenting händer. Istället vinkar han upp Jimmy från gräset där han ligger. Ett skämt tänker man.
Rånäs får till slut ett välförtjänt mål genom en straff efter hands i straffområdet, en straff som kommer i den 85:e minuten ungefär. Jimmy K tar straffen och sätter den till höger i målet till 2-2. Själv såg jag inte målet eftersom jag blundade och bad till någon form av gud. Skönt var det dock, nu skulle vi ta 3 poäng!
Resterande minuter bestod av kraftiga försök till att få in ännu en boll. I den 89:e minuten får man in en boll från en hörna och målvakten släpper retur, när Sebbe skall slå in bollen i mål har signalen för full tid redan gått från en domare som varken visar känsla för spelet eller hur lång tid det är kvar. Man känner sig rånad men samtidigt bitter över att man inte kan ta tag i matcherna ordentligt när man har så pass mycket spel i sig som man visade de första 10-15 minuterna i första halvlek.
Avslutningen är en lättnad men samtidigt ett slag i ansiktet. Vi tar en poäng när allt går emot oss, vi står ändå upp och försöker och får med oss en poäng. Sett över hela matchen så ska vi kunna vinna komfortabelt över detta lag, vi har det inom oss och vet om det. När vi tappar tron, hoppet eller börjar tvivla på det vi gör, TÄNK TILL, vi har tränat på det här och vet att vi är bättre. Ska ett annat lag få ta vårt självförtroende och poäng ifrån oss? I första halvlek visar vi att vi blir ängsliga och inte vågar ta tag i matchen när vi leder med 0-1. Logiskt sätt så ska vi genom 0-1 bli ännu starkare, titta på hur vi har spelat oss igenom deras mittfält och backlinje, för att konstatera att vi kan göra vad vi vill i matchen tillsammans, vi kan skada dem och ta 3 poäng på deras hemmaplan framför våra tillresta fans.
Istället vaknar vi för sent, låter de ta tillbaka deras förlorade självförtroende i början av första halvlek för att klättra uppåt igen.
Matchens lirare sett över helheten är Kenny Lorentzon, den mannen jobbar och sliter till bristningsgränsen och även om det går emot så visas det en vinnarattityd i hans ögon, han hatar att förlora och det är sådana individer man själv avgudar.
Kapten-Crico är väldigt solid och stark på mitten och viktig i sammanhanget vid 0-1 målet för Rånäs, synd bara på en tidig varning som gjorde att han fick vara återhållsam i duellerna, men ändock väldigt viktig. Nära att göra mål på nick flera gånger men bollen ville aldrig in.
Sebbe & Kadeem slet på bra i första när samarbetet gick som bäst, även kanterna fungerade väl mellan Karlsson-kollaborationen som gjorde stundtals allt rätt med precisa passar och frejdigt spel.
Dock så försvinner vi in i oss själva och tappar matchen, då visar vi inte vad vi kan, för när vi verkligen visar att vi kan spela fotboll så är det väldigt väldigt bra, men det är alldeles för sällan.
Nu glömmer vi denna jobbiga och frustrerande match som det ändå blev till slut och kör på ännu hårdare på nästa träning. Vi har utvecklats efter Rimbo-matchen och det ska vi fortsätta göra.
/Felix
Kommentarer
Trackback
