Gazzetta Del Rånäs

På lördagen begav sig cirka 50 pers i form av Rånäs-spelare och fans för att besöka det åländska laget IF Fram, ett lag jag personligen inte hade koll på överhuvudtaget. Resan var behaglig med fint väder, solen var väldigt aktiv under hela dagen och jag kan tänka mig att det var jobbigt att spela när det var så varmt, det märktes till viss del.

Det var coach-Aldrins sista a-lagsmatch och alla i laget ville ge coach en avskedspresten i form av 3-poäng, i slutändan blev det 1 poäng, men ändå ett bra betyg för att vi fortsätter att visa vår styrka i att komma tillbaka och hur vi har utvecklats, vi vägrar att förlora.

Matchen var Rånäs från början, man tillät inte Fram till att skapa något de första 15-20 minuterna ungefär, då Rånäs hotade om och om igen, men man lyckades inte framför mål, det var farligt men man kom inte fram till att avsluta på mål. Istället tog IF Fram ledningen efter en frispark som rinner igenom och ställer Fredrik i målet. Rånäs lyckades dock komma tillbaka genom ett mål av Kenny som Sebbe Welknert ordnar när han kyligt vänder snett bort från mål med målvakten i hasorna och passar Kenny som bara har till att placera in bollen, därmed hade man viktiga 1-1 till pausvilan.

Rånäs hade spelat en fin fotboll under första halvleken, man hotade Fram ofta men man var inte tillräckligt skärpta framför mål, precis som fallet har varit innan i tidigare matcher. När man klarar av att tillämpa teorin i praktiken så är man ett välspelande och aggressivt lag, en maskin. Skillnaden är från där vi är och dit vi vill ta oss är att vi visar alldeles för sällan hur bra vi kan vara. Vi faller stundtals bort och ger dem enkla mål, men med varje träningstillfälle som vi använder för att nöta in detta spel så kommer vi en bit närmare, det är tydligt att vi blir bättre och bättre hela tiden.

Andra halvlek var underhållande, fast på ett jobbigt sätt. Fram fick komma fram och kliva några meter utan att bli pressade av oss och då gör man 2-1 enkelt, alltför enkelt och extremt onödigt från Rånäs sida. Rånäs får senare en straff, en straff som Jimmy K prickar i stolpen och ut, returen går i burgaveln. Svårt för Jimmy att komma in så nära inpå och efter att knappt ha rört bollen så får han slå straffen, det blev som jag befarade med tanke på att man inte är inne i "flowet" på planen efter att ha suttit på bänken en stund.

Rånäs jobbade sig dock tillbaka genom ännu en kvittering genom Sebbe W som själv satte bollen i nätmaskorna. Efter lite oreda inne i straffområdet efter en hörna. Klockan började närma sig slutskedet med 5-10 minuter kvar av matchen. Då kommer 3-2 som ett bombnedslag. Det är dålig kommunikation som leder till att en Fram-spelare kan nicka in bollen i mål till vänster om Fredrik i målet. Nu satsade Rånäs allt för att få till ett mål och på hörna kom det. Fredrik "Storken" Johansson kommer högst på bollen som skickas in i straffområdet och lobb-nickar in bollen strax över målvaktens uppsträckta handske. 3-3 och bänken samt den tillresta skaran av publik var som i extas! Vilken lättnad.

Som mantchen utvecklade sig så är 1 poäng en lättnad. Vi jobbade och spelade ut vår idé tidigt i matchen och hade man hållt samma fina spel uppe under en längre tid hade man säkerligen jobbat ner IF Fram relativt säkert. Istället begår man enkla misstag och slarvar i arbetet bakåt och då straffas man. När det går emot oss visar vi den genuina lagmoral som finns i laget, vi vägrar ge upp och vi har vuxit, det märks tydligt.

När matchen var slut var man relativt glad, vi ville så klart ha 3 poäng, inget snack, men vi är starka att jobba oss tillbaka när orättvisan grinar oss som mest och värst i ansiktet. Jag älskar att se hur man borrar ner huvudena och jobbar som ett lag istället för att spela på ett uppgivet sätt och klaga. Vi gör jobbet för att ta oss tillbaka och det är kul att se. Samtidigt gäller det nu att komma ihåg vad vi jobbar för, nästa match gäller det att vinna och göra saker och ting bättre, att utveckla vårt sätt att upprätthålla vår prägel på matchen.

Matchens lirare var Johan Karlsson, vänsterbacken som fick kliva av med illamående och nedsatt syn i den första halvleken. Dock fortsatte han och gjorde allting rätt, riktigt bra insats av en skicklig ytterback!

Jocke Bergdahl gjorde en riktigt bra insats och hade vaknat på rätt sida. Han vände bort spelare på spelare och gick några gånger på avslut själv och var allmänt magisk som bara Jocke kan vara, fortsätt så, kul att se!

Detta var Aldrins sista match med a-laget, du lämnar oss med känslan om att det är upp till oss nu. Vi vet hur vi vill och ska spela och litar helt och hållet på Fernando som ska ta över allt ansvar för a-laget.

Jag tänkte bara säga några ord till Aldrin som behövs sägas, känner jag.

Ibland dyker den där möjligheten upp, en chans som dyker upp en gång i livet. Tar man den inte riskerar man att ångra sig och gå och grubbla över att man inte tog den under resterande tid av livet.

Aldrin, du har fått en sådan chans nu, det ligger en stor möjlighet framför dig och med din passion för fotboll och alla dina projekt samt din kunskap om film kan du skapa historia genom ditt kommande projekt.

Det du lämnar efter dig hos oss i laget är samma sak som du började bygga upp, det är upp till oss att ta in på bästa sätt det du velat lära ut. Du lämnar spår i våra fotbollshjärtan som stannar kvar tills du kommer tillbaka, vi vill att du gör detta för det är din dröm. Samtidigt vill vi ha dig tillbaka när du känner att du är klar med ditt projekt, för att vi ska kunna bygga vidare på det du börjat lägga grunder för. Jag tror och hoppas att vi ska kunna utvecklas under tiden du är borta, att resa oss upp när det går emot, att kunna knyta näven och vinna när vi bestämmer oss för att spela och slita som ett lag.

Du finns i våra tankar och i våra hjärtan.

Fånga drömmen, Aldrin.