Rånäs IF b-lag - Söderbykarl IF b-lag (2-0)
Första tre-poängaren kom på hemmaplan mot Söderbykarl IF inför ett fåtal trogna åskådare. Rånäs IFs b-lag kom med ett fullt manskap på 16 pers för en gångs skull och det var inga konstigheter, man visste att för att vinna måste man låta bollen göra jobbet: många passar inom laget och att byta kant, kombinera sig igenom och spela med finess, det lyckades man med.
Min roll i laget var för dagen att coacha laget, en något ovan situation men jag gick in för att försöka vinna matchen och låta spelare spela ungefär lika mycket. När man har ett b-lag gäller det att alla ska få chans att visa vad de går för och att man skapar förutsättningar för spelarna att lyckas, det handlar ju främst om ett utvecklingslag som vill utvecklas till den grad att a-lagsspel ligger nära.
Startelvan för dagen var följande:
Simon Marxer
Zacka - Julle - Storken - Emil E
Kristijan - Jocke B - Hampus - Dennis
Zeb R - Manuel
I startelvan ser man en viktig kugge i form av en stabil backlinje, med den stensäkra mittbacks duon Storken och Julle. Mitten-mittfält bestod till en början av Jocke B och Hampus som jobbade på riktigt bra. Tanken är att b-laget ska ha en stomme som man kan luta sig emot och det var det som grundlade att man kunde spela ut idag. En stomme kryddat med hungriga spelare blev idag en väldigt bra match med mycket chanser för vår del.
Matchen inleddes med ett aktivt mittfält från Rånäs sida, man rullade bollen inom laget och intentionerna var goda redan från början. Ytorna fanns men man lyckades inte riktigt ta sig in i straffområdet för några klara chanser, man skapade hörnor och hade skottlägen som dock inte utnyttjades tillräckligt.
Bakåt var backlinjen stabil och avvärjde det mesta tämligen enkelt och bestämt.
Emil E dominerade på sin vänster-kant på backen och vann duell på duell. Söderbykarl var ruskigt nära 0-1 efter en offside-fälla (?) som misslyckades totalt och en motståndare fick tag i bollen snett emot Simon i mål, bollen gick emot mål men ivägen var Emil som räddade med "den ömtåliga regionen". Där räddade Emil oss och resterande tid av matchen kom han att övertyga ännu mer om hur solid han är på sin position, klockren insats.
Kristijan var pigg på kanten och kom förbi många gånger, saknar dock fler inlägg, men dagens insats från Kristijan var mycket bra. Han utmanar och kör hela tiden vilket är precis vad han ska göra, utnyttja sin teknik och snabbhet. Plus idag även för det defensiva slitet i att ta tillbaka bollen, det har behövts bli bättre förut och nu börjar det bli mycket bättre.
Debutanten Dennis skapade oro när han bröt sig in till vänster i Söderbykarls straffområde, för att sedan passa snett inåt till Jocke B som fick se bollen blockad av en Söderbykarl-spelare.
Kindberg som började på bänken kom senare in och bildade tillsammans med Jocke B ett giftigt mittfält som plockade upp boll, fördelade och stack på djupet. Det blev farligt varje gång. Kindbergs inspel/chippar var för dagen delikata och skapade väldigt mycket framåt. Jocke var bollsäker som vanligt och fördelade bollen väl ut på kanterna.
Ankan var skicklig vad gäller att ta sig till farliga lägen, men han valde ibland att skjuta när han hade tid att kliva fram lite extra och avsluten var inte tillräckliga. Utförandet fram till skott var mycket bra dock.
Precis innan halvtid fick Kindberg tag i bollen utanför straffområdet och testade skott, ett skott som satt i målvaktens högra hörn, bra avslut och 1-0 till Rånäs, viktigt!
Sedan kom halvtid och man kände att det är såhär vi ska spela, det fattas lite i sista tredjedelen, men annars är vi där.
I halvtid varvade man ner, snackade lite om hur det sett ut och vad man kan göra annorlunda. Några småsaker fanns att anmärka på men allt som allt var det en positiv insats i 45 min som man hade i benen.
Andra halvlek bestod av ett massivt bollinnehav för Rånäs, lite mer än i första. Kindberg var ännu piggare än i första och alla började ta för sig mer. Det saknades ofta bara en tå på bollen så skulle det vara mål för hemmalaget men man fick inte in den.
Kristijan stod för en fin assist när han passade fram Hampus som drog till bollen på studs och bollen gick via mattan och upp igen in i högerhörnet av Söderbykarls-målet, 2-0!
Hampus hade för övrigt någon tävling med sig själv om hur många tunnlar han kunde lyckas med..
Densamme var bollsäker och gedigen i sitt arbete såväl offensivt som defensivt, han avslutade med att kröna den insatsen med ett mål. Ett klart pluss i kanten för att han höll löftet om att göra mål.
Hört från bänken en bit in i andra:
Hampus: -"Jag vill spela anfallare".
Felix: *Tveksam* -"Om du lovar att du gör mål."
Hampus: Jarå..
True story..
Det ska sägas att det fanns många chanser att göra mål idag. Jocke Söderberg hade två avslut som var nära att resultera i mål, det senare ett skott som smet en bit utanför, nära.
Det som vi tar med oss från dagens match är utförandet, sättet vi gör det på. Inga konstigheter, bollen ska gå inom laget och man ska snacka, visa sig och ta initiativ för att vilja och våga lyckas. Hög press var en nyckel till att vinna så mycket boll som man gjorde idag och anfallarna i Rånäs skrämde slag i Söderbykarls målvakt samt backar flera gånger idag, det var riktigt kul att se.
Alla är bra idag, men det finns oftast de som sticker ut och matchens gigant i backlinjen är Emil Eriksson som sliter kopiöst och tacklingarna är klockrena. Det defensiva slitet är något som smittar av sig och det smittar av sig när sådana krigare som Emil går in fullt i dueller och inte ger sig och tar tillbaka bollen. Passningarna sitter med rätt adress och det finns ingenting att anmärka på, bara som vanligt att fortsätt göra det du gör med den energin du gör det med så kommer det att belöna sig och motivera andra att kliva fram på samma sätt.
Zacka var rejäl i kamp om bollen och passningarna satt där de skulle.
Kul att se Kindberg tillbaka och tillsammans med Jocke Bergdahl blir det en dröm-duo på mitten. De herrarna gör vad de vill med bollen idag, mer avslut från er kommer att generera i fler poäng i framtiden, det vet jag.
Det är även kul att se en nytillkommen spelare som Dennis ta för sig och gå in med allt, stressen och kvickheten finns där tillsammans med en ständig vilja att utmana. Bra insats!
Det är en rejäl laginsats idag som bådar gott inför framtiden, vi utvecklas hela tiden och tanken med detta lag är att såhär ska det se ut varje match, en bra inställning, man rullar ut och runt inom laget och man jobbar för varandra. Jobbar motståndaren hårt så jobbar vi ännu hårdare, vi ska vara bäst där ute och det är vi idag, vi är bättre än dem och förtjänar fler mål men 3 poäng är det viktiga. Som coach för dagen är jag stolt och glad över insatsen och hoppas att man kan fortsätta att kämpa för b-laget och dess kommande utveckling.
/Felix
LEIF - Rånäs IF 2-2
Rånäs IF möttes av ett fasligt myggigt Björkhaga IP, man kom med positiva träningar i benen från en positiv tränings-vecka. Man kom med en bra inställning till matchen. Man visste vad som gällde för att ta 3 poäng och det var att låta bollen göra jobbet, att snacka bra och få lagdelarna att samarbeta som en enhet. Träningarna i veckan hade gett en uppsving jämfört med hur man tidigare hade uppträtt i matchsammanhang. Intensiteten hade ökat på träning och man kände sig starkare än någonsin.
Matchen:
Redan i första anfallet kom en väldigt bra målchans för Rånäs, man hade gjort avspark och Jimmy lyfte en längre boll som Kadeem snappade upp, tog skott och returen fick ut till Sebbe Welknert som var nära att göra ett tidigt mål. Första kvarten var nästintill perfektion, man njöt av att se laget spela bollen och man kom fram på kanterna, skickade in fina bollar och skarvade vidare till rätt adress. I den 8:e minuten kom så ledningsmålet. Det var, för dagen, vänsterbacken Johan Karlsson som tog sig förbi på sin kant och skickade upp en fin boll högt upp på LEIFs planhalva, passningen hittade till Christer, som stod vänd bort ifrån målet. Christer skarvade i sin tur bollen snett bakåt till Robin Storäng som fick friläge som densamme avslutade men efter en räddning från målvakten kunde han till slut toucha in bollen i luften till 0-1.
Bänken bröt ut i stort jubel och man njöt för Rånäs spelade som man ska spela, frejdigt anfallsspel med kombinationer på kanterna och en solid inställning.
Därefter tappade man matchen och LEIF kunde efter ett inkast göra mål och kvittera på ett väldigt svagt försvarsspel från Rånäs sida. Bollen ska inte få vara kvar i straffområdet men likväl får LEIF tid i straffområdet och gå gör de enkelt mål, dåligt av oss. 1-1 är ett faktum och det är extra tungt att vi skänker dem detta. Därefter får matchbilden sig en törn och LEIF vill vinna minst lika mycket som vi vill för stunden.
Sedan kom 2-1 målet som kommer ifrån ett skott utifrån LEIFs högerkant när Rånäs inte lyckats få bort bollen ordentligt, bollen är hal och Fredrik i målet kan inte hålla bollen som går ut till en retur för en LEIF-spelare att enkelt trycka in bollen högt till vänster i målet. Suck..
Domaren hade en motarbetande och okonstruktiv roll i matchen. Han satte en konstig prägel på duell-spelet och man kunde i princip göra vad som helst från hemmalagets håll utan att få varning, samtidigt som en liten oschyssthet från Rånäs sida lätt genererade i en varning. Samtidigt kunde man inte få en dialog med honom, han vad omedgörlig och förvirrande i sitt agerande på planen.
Det var dock inte domarens fel att vi förlorade, hur man än vrider och vänder på det. För som matchen såg ut från början till slut så bjöd vi in LEIF i matchen, det gjorde inte domaren. Vi bör vänja oss vid domar-nivån redan nu, för det kommer förmodligen att se ut såhär hela säsongen, bara vi kan ändra på vårat sätt att ta tag i matcherna från och med nu, det tycker jag mig se i hur vi i andra halvlek jobbar oss tillbaka från all motgång och nöter och nöter oss till chans på chans. Det lilla flytet som fattas är inte riktigt med oss idag men vi är nästan där.
I första halvlek spelar vi fin fotboll, som vi pratat om, i en kvart. Sedan går vi ner oss och ingen tar tag i matchen. Väl i andra halvlek börjar vi bra igen och har allt spel hela halvleken, men det är i slutet som det börjar hända saker. Jimmy blir fälld efter att ha utmanat till vänster i straffområdet, en LEIF-spelare sätter ut ett ben när han inte hänger med och Jimmy blir nergjord. STRAFF tänker man och väntar på att domaren ska signalera, men ingenting händer. Istället vinkar han upp Jimmy från gräset där han ligger. Ett skämt tänker man.
Rånäs får till slut ett välförtjänt mål genom en straff efter hands i straffområdet, en straff som kommer i den 85:e minuten ungefär. Jimmy K tar straffen och sätter den till höger i målet till 2-2. Själv såg jag inte målet eftersom jag blundade och bad till någon form av gud. Skönt var det dock, nu skulle vi ta 3 poäng!
Resterande minuter bestod av kraftiga försök till att få in ännu en boll. I den 89:e minuten får man in en boll från en hörna och målvakten släpper retur, när Sebbe skall slå in bollen i mål har signalen för full tid redan gått från en domare som varken visar känsla för spelet eller hur lång tid det är kvar. Man känner sig rånad men samtidigt bitter över att man inte kan ta tag i matcherna ordentligt när man har så pass mycket spel i sig som man visade de första 10-15 minuterna i första halvlek.
Avslutningen är en lättnad men samtidigt ett slag i ansiktet. Vi tar en poäng när allt går emot oss, vi står ändå upp och försöker och får med oss en poäng. Sett över hela matchen så ska vi kunna vinna komfortabelt över detta lag, vi har det inom oss och vet om det. När vi tappar tron, hoppet eller börjar tvivla på det vi gör, TÄNK TILL, vi har tränat på det här och vet att vi är bättre. Ska ett annat lag få ta vårt självförtroende och poäng ifrån oss? I första halvlek visar vi att vi blir ängsliga och inte vågar ta tag i matchen när vi leder med 0-1. Logiskt sätt så ska vi genom 0-1 bli ännu starkare, titta på hur vi har spelat oss igenom deras mittfält och backlinje, för att konstatera att vi kan göra vad vi vill i matchen tillsammans, vi kan skada dem och ta 3 poäng på deras hemmaplan framför våra tillresta fans.
Istället vaknar vi för sent, låter de ta tillbaka deras förlorade självförtroende i början av första halvlek för att klättra uppåt igen.
Matchens lirare sett över helheten är Kenny Lorentzon, den mannen jobbar och sliter till bristningsgränsen och även om det går emot så visas det en vinnarattityd i hans ögon, han hatar att förlora och det är sådana individer man själv avgudar.
Kapten-Crico är väldigt solid och stark på mitten och viktig i sammanhanget vid 0-1 målet för Rånäs, synd bara på en tidig varning som gjorde att han fick vara återhållsam i duellerna, men ändock väldigt viktig. Nära att göra mål på nick flera gånger men bollen ville aldrig in.
Sebbe & Kadeem slet på bra i första när samarbetet gick som bäst, även kanterna fungerade väl mellan Karlsson-kollaborationen som gjorde stundtals allt rätt med precisa passar och frejdigt spel.
Dock så försvinner vi in i oss själva och tappar matchen, då visar vi inte vad vi kan, för när vi verkligen visar att vi kan spela fotboll så är det väldigt väldigt bra, men det är alldeles för sällan.
Nu glömmer vi denna jobbiga och frustrerande match som det ändå blev till slut och kör på ännu hårdare på nästa träning. Vi har utvecklats efter Rimbo-matchen och det ska vi fortsätta göra.
/Felix
Matchen:
Redan i första anfallet kom en väldigt bra målchans för Rånäs, man hade gjort avspark och Jimmy lyfte en längre boll som Kadeem snappade upp, tog skott och returen fick ut till Sebbe Welknert som var nära att göra ett tidigt mål. Första kvarten var nästintill perfektion, man njöt av att se laget spela bollen och man kom fram på kanterna, skickade in fina bollar och skarvade vidare till rätt adress. I den 8:e minuten kom så ledningsmålet. Det var, för dagen, vänsterbacken Johan Karlsson som tog sig förbi på sin kant och skickade upp en fin boll högt upp på LEIFs planhalva, passningen hittade till Christer, som stod vänd bort ifrån målet. Christer skarvade i sin tur bollen snett bakåt till Robin Storäng som fick friläge som densamme avslutade men efter en räddning från målvakten kunde han till slut toucha in bollen i luften till 0-1.
Bänken bröt ut i stort jubel och man njöt för Rånäs spelade som man ska spela, frejdigt anfallsspel med kombinationer på kanterna och en solid inställning.
Därefter tappade man matchen och LEIF kunde efter ett inkast göra mål och kvittera på ett väldigt svagt försvarsspel från Rånäs sida. Bollen ska inte få vara kvar i straffområdet men likväl får LEIF tid i straffområdet och gå gör de enkelt mål, dåligt av oss. 1-1 är ett faktum och det är extra tungt att vi skänker dem detta. Därefter får matchbilden sig en törn och LEIF vill vinna minst lika mycket som vi vill för stunden.
Sedan kom 2-1 målet som kommer ifrån ett skott utifrån LEIFs högerkant när Rånäs inte lyckats få bort bollen ordentligt, bollen är hal och Fredrik i målet kan inte hålla bollen som går ut till en retur för en LEIF-spelare att enkelt trycka in bollen högt till vänster i målet. Suck..
Domaren hade en motarbetande och okonstruktiv roll i matchen. Han satte en konstig prägel på duell-spelet och man kunde i princip göra vad som helst från hemmalagets håll utan att få varning, samtidigt som en liten oschyssthet från Rånäs sida lätt genererade i en varning. Samtidigt kunde man inte få en dialog med honom, han vad omedgörlig och förvirrande i sitt agerande på planen.
Det var dock inte domarens fel att vi förlorade, hur man än vrider och vänder på det. För som matchen såg ut från början till slut så bjöd vi in LEIF i matchen, det gjorde inte domaren. Vi bör vänja oss vid domar-nivån redan nu, för det kommer förmodligen att se ut såhär hela säsongen, bara vi kan ändra på vårat sätt att ta tag i matcherna från och med nu, det tycker jag mig se i hur vi i andra halvlek jobbar oss tillbaka från all motgång och nöter och nöter oss till chans på chans. Det lilla flytet som fattas är inte riktigt med oss idag men vi är nästan där.
I första halvlek spelar vi fin fotboll, som vi pratat om, i en kvart. Sedan går vi ner oss och ingen tar tag i matchen. Väl i andra halvlek börjar vi bra igen och har allt spel hela halvleken, men det är i slutet som det börjar hända saker. Jimmy blir fälld efter att ha utmanat till vänster i straffområdet, en LEIF-spelare sätter ut ett ben när han inte hänger med och Jimmy blir nergjord. STRAFF tänker man och väntar på att domaren ska signalera, men ingenting händer. Istället vinkar han upp Jimmy från gräset där han ligger. Ett skämt tänker man.
Rånäs får till slut ett välförtjänt mål genom en straff efter hands i straffområdet, en straff som kommer i den 85:e minuten ungefär. Jimmy K tar straffen och sätter den till höger i målet till 2-2. Själv såg jag inte målet eftersom jag blundade och bad till någon form av gud. Skönt var det dock, nu skulle vi ta 3 poäng!
Resterande minuter bestod av kraftiga försök till att få in ännu en boll. I den 89:e minuten får man in en boll från en hörna och målvakten släpper retur, när Sebbe skall slå in bollen i mål har signalen för full tid redan gått från en domare som varken visar känsla för spelet eller hur lång tid det är kvar. Man känner sig rånad men samtidigt bitter över att man inte kan ta tag i matcherna ordentligt när man har så pass mycket spel i sig som man visade de första 10-15 minuterna i första halvlek.
Avslutningen är en lättnad men samtidigt ett slag i ansiktet. Vi tar en poäng när allt går emot oss, vi står ändå upp och försöker och får med oss en poäng. Sett över hela matchen så ska vi kunna vinna komfortabelt över detta lag, vi har det inom oss och vet om det. När vi tappar tron, hoppet eller börjar tvivla på det vi gör, TÄNK TILL, vi har tränat på det här och vet att vi är bättre. Ska ett annat lag få ta vårt självförtroende och poäng ifrån oss? I första halvlek visar vi att vi blir ängsliga och inte vågar ta tag i matchen när vi leder med 0-1. Logiskt sätt så ska vi genom 0-1 bli ännu starkare, titta på hur vi har spelat oss igenom deras mittfält och backlinje, för att konstatera att vi kan göra vad vi vill i matchen tillsammans, vi kan skada dem och ta 3 poäng på deras hemmaplan framför våra tillresta fans.
Istället vaknar vi för sent, låter de ta tillbaka deras förlorade självförtroende i början av första halvlek för att klättra uppåt igen.
Matchens lirare sett över helheten är Kenny Lorentzon, den mannen jobbar och sliter till bristningsgränsen och även om det går emot så visas det en vinnarattityd i hans ögon, han hatar att förlora och det är sådana individer man själv avgudar.
Kapten-Crico är väldigt solid och stark på mitten och viktig i sammanhanget vid 0-1 målet för Rånäs, synd bara på en tidig varning som gjorde att han fick vara återhållsam i duellerna, men ändock väldigt viktig. Nära att göra mål på nick flera gånger men bollen ville aldrig in.
Sebbe & Kadeem slet på bra i första när samarbetet gick som bäst, även kanterna fungerade väl mellan Karlsson-kollaborationen som gjorde stundtals allt rätt med precisa passar och frejdigt spel.
Dock så försvinner vi in i oss själva och tappar matchen, då visar vi inte vad vi kan, för när vi verkligen visar att vi kan spela fotboll så är det väldigt väldigt bra, men det är alldeles för sällan.
Nu glömmer vi denna jobbiga och frustrerande match som det ändå blev till slut och kör på ännu hårdare på nästa träning. Vi har utvecklats efter Rimbo-matchen och det ska vi fortsätta göra.
/Felix
Lite kort inför fredag samt kommentar om träningen.
Onsdagens träning var likt måndagens träning tuff vad gäller konditions-aspekten.
Inledningsvis körde man en övnning som täckte teknik och kondition, det gällde att i fart kunna transportera boll och ge bra passar, för att sedan dribbla igenom flertalet konor. Såg piggt ut men passarna satt inte alltid där de skulle.
Därefter blev det ännu en fartfylld övning där man i grupp om 2-3 skulle utmana en kona och gå till höger om den sistnämnda och sedan lämna över boll till nästa spelare som står först i ledet, det funkade likadant från andra hållet där man utmanar konan och lämnar över till ledet mittemot, det såg bra ut och det var jobbigt då vilan blev kortvarig.
3 mot 3 spelades sedan på en liten plan vardera med två konor som mål. Det var riktigt tungt att löpa och solen gjorde sitt för att trötta ut en, men det såg bra ut och kändes bra. Prestigen uppstod då man verkligen ville vinna med sitt lag mot motståndar-laget, mitt lag för dagen bestod av: Peter Kindberg, Simon Marxer och undertecknad. Vi såg ut som Barca i början men det avtog i takt med att hybrisen hade slagit i taket. Skämt åsido, det såg bra ut, det var jobbigt och det var tanken, att hålla igång hela tiden och springa.
Sedan kom en skottövning, där Kristijan Amarandi var superb i sina avslutningar, tror inte jag såg honom missa mål en enda gång. Bra fötter!
Träningen avslutades med 2-mål som slutade 0-0, en match som var tuff där b-lag spelade mot a-lag. A-laget höll i taktpinnen men b-laget vägrade vika ner sig och var solida bakåt. När man väl fick upp bollen så kom den inte till de farliga lägena för att kunna avsluta ett läge. Ändock såg det piggt ut.
För egen del känner jag mig bättre och bättre för varje träning som går, idag tog jag ett steg ytterligare även om jag inte orkar köra offensivt så mycket.
Bortamatch härnäst på fredag då Lohärad/Estuna IF tar emot Rånäs IF på Björkhaga IP. Alla är taggade på en bra match från vår sida och man är hungriga på 3-poäng. Träningarna har gett sken om att moralen är positiv och att man är en bra grupp, dags att ta första 3-poängaren på bortaplan denna säsong. Vi kan om vi vill!
/Felix
Inledningsvis körde man en övnning som täckte teknik och kondition, det gällde att i fart kunna transportera boll och ge bra passar, för att sedan dribbla igenom flertalet konor. Såg piggt ut men passarna satt inte alltid där de skulle.
Därefter blev det ännu en fartfylld övning där man i grupp om 2-3 skulle utmana en kona och gå till höger om den sistnämnda och sedan lämna över boll till nästa spelare som står först i ledet, det funkade likadant från andra hållet där man utmanar konan och lämnar över till ledet mittemot, det såg bra ut och det var jobbigt då vilan blev kortvarig.
3 mot 3 spelades sedan på en liten plan vardera med två konor som mål. Det var riktigt tungt att löpa och solen gjorde sitt för att trötta ut en, men det såg bra ut och kändes bra. Prestigen uppstod då man verkligen ville vinna med sitt lag mot motståndar-laget, mitt lag för dagen bestod av: Peter Kindberg, Simon Marxer och undertecknad. Vi såg ut som Barca i början men det avtog i takt med att hybrisen hade slagit i taket. Skämt åsido, det såg bra ut, det var jobbigt och det var tanken, att hålla igång hela tiden och springa.
Sedan kom en skottövning, där Kristijan Amarandi var superb i sina avslutningar, tror inte jag såg honom missa mål en enda gång. Bra fötter!
Träningen avslutades med 2-mål som slutade 0-0, en match som var tuff där b-lag spelade mot a-lag. A-laget höll i taktpinnen men b-laget vägrade vika ner sig och var solida bakåt. När man väl fick upp bollen så kom den inte till de farliga lägena för att kunna avsluta ett läge. Ändock såg det piggt ut.
För egen del känner jag mig bättre och bättre för varje träning som går, idag tog jag ett steg ytterligare även om jag inte orkar köra offensivt så mycket.
Bortamatch härnäst på fredag då Lohärad/Estuna IF tar emot Rånäs IF på Björkhaga IP. Alla är taggade på en bra match från vår sida och man är hungriga på 3-poäng. Träningarna har gett sken om att moralen är positiv och att man är en bra grupp, dags att ta första 3-poängaren på bortaplan denna säsong. Vi kan om vi vill!
/Felix
Torsk med 2-0 trots en stabil insats.
B-lags fighten mot Rimbo på b-planen vid Arkadien slutade med torsk och 2-0 i siffror i hemmalaget Rimbo IFs favör. Matchen var jämn och lagen delade jämnt på bollen i den första halvleken men de riktigt heta chanserna uteblev.
I första halvlek var det mycket kamp på mitten, närkampsspelet var stundtals alldeles för snällt och den rejäla inställningen uteblev ofta när det gällde att vinna boll.
Rånäs lyckades ändå spela boll väl och man hade några lägen till att ta avslut men antingen täcktes det bort eller så blev det för omständigt.
I andra halvlek var det lite mer spel för Rånäs, man höll i boll och hotade men det blev inget nätrassel.
Istället fick Rimbo ta ledningen efter att domaren hittat en straff, en straff som egentligen inte skulle ha utdömts. Situationen var sådan att bollen var ur spel men domaren tittade mer på situationen i sig utan att uppfatta spelet i sin helhet. 1-0 till Rimbo.
2-0 kommer strax efter genom en höjdboll som flera spelare går på, ingen skriker och resultatet av den situationen blev sådan att bollen landade djupare in mot mål, snett till höger om situationen och en Rimbo-spelare kunde enkelt lägga in bollen i mål, slarvigt och onödigt.
Rånäs har chansen att näta i slutet genom Tony som dock inte får ordning på avslutet som går rakt på målvakten.
Marginalerna var inte på Rånäs sida idag, ändå tycker jag att man ska vara nöjda med vissa delar i matchen som man kan ta med.
Zackarias var riktigt bra och solid i backlinjen idag. Han var ett föredöme i närkamperna och smällde till rejält, han låg sannerligen på gränsen i sitt spel, men det fanns ingen tanke på att vika ner sig, kul!
Träning i morgon igen, vi tar med oss finessen och farten från helgens matcher och slipar vidare på närkampsspel såväl som tålamodet. Vi har på kort tid visat att vi vill och kan bättre och man ser förbättringar i vårt spel i stort. Jag talar om såväl A som B-lag.
Kör hårt i morgon och ta vara på varje träningstillfälle, när klockan slår träning är tanken helt inställd på fullt fokus och seriositet.
/Felix
I första halvlek var det mycket kamp på mitten, närkampsspelet var stundtals alldeles för snällt och den rejäla inställningen uteblev ofta när det gällde att vinna boll.
Rånäs lyckades ändå spela boll väl och man hade några lägen till att ta avslut men antingen täcktes det bort eller så blev det för omständigt.
I andra halvlek var det lite mer spel för Rånäs, man höll i boll och hotade men det blev inget nätrassel.
Istället fick Rimbo ta ledningen efter att domaren hittat en straff, en straff som egentligen inte skulle ha utdömts. Situationen var sådan att bollen var ur spel men domaren tittade mer på situationen i sig utan att uppfatta spelet i sin helhet. 1-0 till Rimbo.
2-0 kommer strax efter genom en höjdboll som flera spelare går på, ingen skriker och resultatet av den situationen blev sådan att bollen landade djupare in mot mål, snett till höger om situationen och en Rimbo-spelare kunde enkelt lägga in bollen i mål, slarvigt och onödigt.
Rånäs har chansen att näta i slutet genom Tony som dock inte får ordning på avslutet som går rakt på målvakten.
Marginalerna var inte på Rånäs sida idag, ändå tycker jag att man ska vara nöjda med vissa delar i matchen som man kan ta med.
Zackarias var riktigt bra och solid i backlinjen idag. Han var ett föredöme i närkamperna och smällde till rejält, han låg sannerligen på gränsen i sitt spel, men det fanns ingen tanke på att vika ner sig, kul!
Träning i morgon igen, vi tar med oss finessen och farten från helgens matcher och slipar vidare på närkampsspel såväl som tålamodet. Vi har på kort tid visat att vi vill och kan bättre och man ser förbättringar i vårt spel i stort. Jag talar om såväl A som B-lag.
Kör hårt i morgon och ta vara på varje träningstillfälle, när klockan slår träning är tanken helt inställd på fullt fokus och seriositet.
/Felix
Rånäs IF - Knutby IF: 7-1
Det var dags för den 4:e omgången i a-lags serien när Rånäs IF tog emot Knutby IF. Det var fredag, i princip fullsatt, solen sken över Rånäs IP och det var glada men fokuserade miner inför matchstart. Förutsättningarna var helt enkelt perfekta för en bra fotbollsmatch.
Laget hade några avbräck i form av spelare inför matchen, Tony och Robin fattades i backlinjen och coach Aldrin fick kasta om i laget.
(Lagfotot som togs strax innan matchstart. Fotograf/paparazzi: Andreas "Ankan" Eriksson)
Inför matchen kändes man i stort sätt lika laddad som inför Rimbo-matchen, men nu var känslan en annan. Vi vet om att vi kan spela fotboll men vi måste visa det oftare tillsammans med ett tålamod och en aggressiv inställning på planen. Allt det fattades mot Rimbo, men mot Knutby kom den på förhand mytomspunna ketchup-effekten, då Rånäs IF i den andra halvleken tog död på myten och den frustration man gått omkring och burit på.
I första halvleken var det fina intentioner som oftast inte räckte ända fram till några farliga avslut, man hotade stundtals men fick inte riktigt till det i sista tredjedelen av planen. I den 21:a minuten kom det förlösande ledningsmålet genom Kadeem. Det var genom en fin höjdboll djupt in på Knutbys planhalva som gick till Jocke B som densamme fick kontroll över i höjd med straffområdet. Jocke kollade upp och vinkeln till att prova avslut var dålig, istället skickade han in bollen till vänster till Kadeem, som omarkerad tog emot och kunde placera in bollen tryggt i Knutby-målvaktens vänstra hörn, 1-0!
Lyckan var påtaglig när målet gjordes, lättnaden drog in över laget men man gick in för att det stod 0-0 i matchen inför fortsättningen och krigade på. Man hade även bud på fler mål när Sebastian Welknert fick för mycket tid på sig och sköt i stolpen i ett farligt läge med målvakten liggandes ner, tungt för Sebbe men han skulle senare få revansch för sitt hårda slit på planen.
Johan K hade en bra match idag, han var pigg på vänsterkanten och förtjänade ett mål. Det jag gillade mest av det jag såg var hans aggressiva stil på mittfältet, han högg på varje boll och jobbade tillbaka bollen genom gediget defensivt arbete såväl som hans fina samarbete med Kadeem. Han fick chansen att näta från ett fritt läge framför mål. Sebbe W skickade in ett fint inlägg från sin högerkant, ett inlägg som Johan fick huvudet på men träffen var sådär och bollen gick dryga metern över. Bra intentioner!
Spelare som Jimmy K och Jocke B såg väldigt spännande ut i första men fick inte riktigt ut sin fulla kapacitet under den första halvleken.
Kadeem hotade Knutbys backlinje ständigt och skulle ha haft en straff i en situation som var väldigt tydlig när han gjordes ner i straffområdet. Knutby-spelaren var inte i närheten av att ta bollen men domaren valde att inte blåsa, svagt ingripande.
Lite som en blixt från klar himmel kom Knutbys kvittering i form av en fast situation, det var en markeringsmiss som bjöd in för målet, då en Knutby-spelare kunde avsluta fritt framför mål och Fredrik i målet lyckades inte hålla avslutet, 1-1 var ett faktum.
Knutby hade inte hotat Rånäs speciellt i den första halvleken tills dess, så målet kändes lika onödigt som oväntat.
Bästa spelare i halvtid enligt undertecknad var Kenny Lorentzon, han vinner boll samt sliter något oerhört och det smittar av sig i inledningen. Viktigt att ha en sådan inställning när Knutby börjar ta för sig mer och vill få matchen att väga över till sin fördel.
I paus var frustrationen påtaglig, var och en visste om att man låste sig för mycket och inte lyckades visa mer än en kvart av fint spel och samarbete på planen. Resterande halvtimme var för dåligt. Kenny påpekade att när man blir frustrerade på planen så måste man vända det till att vinna tillbaka bollen direkt, inte klaga på medspelare eller vända det inom sig själva. Detta var något som man tog med sig när man gick ut för andra halvlek.
I andra halvlek lyckas Knutby med att få en spelare utvisad, det handlar om två varningar på en spelare och hört från Knutbys avbytarbänk så var detta precis något man hade talat om i paus, att inte få en tidig utvisning. Man blev nu tvungna att spela med en man mindre och där började nederlaget för deras del tillsammans med ett betydligt piggare Rånäs. Ytorna blir större och Rånäs tar för sig mer.
En bit in i andra halvlek, dryga 25 kvar, kommer ledningsmålet till 2-1 genom Sebbe W, skön revansch för honom när han placerar in bollen i målets vänstra hörn. Densamme gjorde ännu ett mål och en assist. Målet kom genom ett friläge, i vilket han kyligt rundade målvakten och la in bollen enkelt.
Ketchup-effekten kom till slut, målen börjar rinna på och från 3-1 blir det till slut 7-1. Allt hände så fort att undertecknad hade behövt ett anteckningsblock för att hinna med, men intrycken från målen ska nog gå att plita ner i form av kommentarer, kommer dock inte ihåg i vilken ordning som vilka spelare gjorde mål.
3-1 kom igenom Jimmy, som på en pass snett inåt från Sebbe W, trycker in bollen i mål. Nu gick bollen som på ett snöre, och man trivdes på planen. Självförtroendet steg och man vågade misslyckas för att till slut lyckas.
4-1 kom efter att Fredrik "Storken" Johansson spelat fram Sebbe W till ett friläge, som på ett kyligt sätt rundar målvakten och lägger in sitt andra mål för kvällen.
Johan Karlsson som varit såväl pigg som aggressiv matchen igenom bryter återigen in i straffområdet och avlossar ett hårt skott som Kenny trycker in i nät, strax i höjd med mållinjen, 5-1! Där är skillnaden på hur det såg ut i första. En avslutar och den andra går in på mål, det enkla anfallsspelet såg man inte i den första halvleken.
6-1 gör Kenny Lorentzon efter att Crico trollat sig igenom två backar, skjutit ett hårt skott som Knutby-målvakten inte lyckades hålla och bollen ligger sedan lös för Kenny att sedan springa in i mål med.
7-1 gör Jimmy genom en straff han själv fixar när han blir nergjord av en märkbart irriterad Knutby-försvarare. Jimmy tvekar inte utan stegar upp och sätter själv straffen hur säkert som helst i det högra hörnet.
Summering:
Matchen hade två ansikten som skiljdes åt i en detalj, tålamodet. I första halvlek var man frustrerade och tålamodet lös i sin frånvaro. I andra halvlek klev alla fram och ville vinna för varandra.
Alla spelare var bra idag, det var en laginsats. Sen fanns det de som stack ut extra med sina respektive insatser:
Jimmy gjorde oftast allt rätt och kunde gjort ett mål till men avslutade med högern, inte hans favorit-fot vad det såg ut.
Jocke Bergdahl hade vaknat på rätt sida och ville mycket, ibland blev han lite väl bollkär och det blev lite omständigt. Men när det väl stämde så var han exceptionell, instick och passningar sitter perfekt.
Holmberg är väldigt stabil & trygg i backlinjen och vinner allt i luften, han krönte även insatsen med en hockey-assist.
Den ack så viktiga kapten-Crico går på vatten i andra halvlek när han spelar på mittfältet och gör lite som han vill, något som ledde fram till att framgångssagan i andra halvlek inte ville ta slut. Hatten av till den insatsen!
Fredrik Johansson får chansen i backlinjen i andra halvlek och gör en väldigt bra insats, snackar bra, ligger på gränsen i sitt spel och är nära att näta när han får huvudet på en hörna, en nick som dock tar i överliggaren.
Samarbetet mellan Johan & Kadeem var spännande, hoppas att få se mer av det i framtiden. De två gjorde en riktigt bra match rätt igenom.
Fredrik Huhtala i mål står för någon väldigt bra räddning, annars har han inte så mycket att göra.
Samba-Ola drog till med en bicycleta och var inne och slet på bra på mitten.
David A visade fin känsla i vänster-foten när han slog ett väl avvägt inlägg som dock var värt ett bättre öde än en inspark för Knutby.
Det var skönt att se hur laget tog tag i det hela efter motgångar tidigare och i och med denna vinst kan vi bli starkare, men vi måste hålla kvar vid det som är viktigt. Att hålla fötterna på jorden och inte skena iväg, jobbar vi stenhårt och samarbetar väl så kommer vi att lyckas framöver med de utmaningen som väntar.
(Fotograf/paparazzi: Andreas "Ankan" Eriksson)
En kul notering är att vi leder publikligan med god marginal till 2:an Rö än så länge.
Tack till er som kommer ner och stödjer oss, vi behöver er.
Länktips i form av segersång & glädje ifrån omklädningsrummet efter matchen: http://www.youtube.com/watch?v=4uJS8YDORls
/Felix
Laget hade några avbräck i form av spelare inför matchen, Tony och Robin fattades i backlinjen och coach Aldrin fick kasta om i laget.
(Lagfotot som togs strax innan matchstart. Fotograf/paparazzi: Andreas "Ankan" Eriksson)
Inför matchen kändes man i stort sätt lika laddad som inför Rimbo-matchen, men nu var känslan en annan. Vi vet om att vi kan spela fotboll men vi måste visa det oftare tillsammans med ett tålamod och en aggressiv inställning på planen. Allt det fattades mot Rimbo, men mot Knutby kom den på förhand mytomspunna ketchup-effekten, då Rånäs IF i den andra halvleken tog död på myten och den frustration man gått omkring och burit på.
I första halvleken var det fina intentioner som oftast inte räckte ända fram till några farliga avslut, man hotade stundtals men fick inte riktigt till det i sista tredjedelen av planen. I den 21:a minuten kom det förlösande ledningsmålet genom Kadeem. Det var genom en fin höjdboll djupt in på Knutbys planhalva som gick till Jocke B som densamme fick kontroll över i höjd med straffområdet. Jocke kollade upp och vinkeln till att prova avslut var dålig, istället skickade han in bollen till vänster till Kadeem, som omarkerad tog emot och kunde placera in bollen tryggt i Knutby-målvaktens vänstra hörn, 1-0!
Lyckan var påtaglig när målet gjordes, lättnaden drog in över laget men man gick in för att det stod 0-0 i matchen inför fortsättningen och krigade på. Man hade även bud på fler mål när Sebastian Welknert fick för mycket tid på sig och sköt i stolpen i ett farligt läge med målvakten liggandes ner, tungt för Sebbe men han skulle senare få revansch för sitt hårda slit på planen.
Johan K hade en bra match idag, han var pigg på vänsterkanten och förtjänade ett mål. Det jag gillade mest av det jag såg var hans aggressiva stil på mittfältet, han högg på varje boll och jobbade tillbaka bollen genom gediget defensivt arbete såväl som hans fina samarbete med Kadeem. Han fick chansen att näta från ett fritt läge framför mål. Sebbe W skickade in ett fint inlägg från sin högerkant, ett inlägg som Johan fick huvudet på men träffen var sådär och bollen gick dryga metern över. Bra intentioner!
Spelare som Jimmy K och Jocke B såg väldigt spännande ut i första men fick inte riktigt ut sin fulla kapacitet under den första halvleken.
Kadeem hotade Knutbys backlinje ständigt och skulle ha haft en straff i en situation som var väldigt tydlig när han gjordes ner i straffområdet. Knutby-spelaren var inte i närheten av att ta bollen men domaren valde att inte blåsa, svagt ingripande.
Lite som en blixt från klar himmel kom Knutbys kvittering i form av en fast situation, det var en markeringsmiss som bjöd in för målet, då en Knutby-spelare kunde avsluta fritt framför mål och Fredrik i målet lyckades inte hålla avslutet, 1-1 var ett faktum.
Knutby hade inte hotat Rånäs speciellt i den första halvleken tills dess, så målet kändes lika onödigt som oväntat.
Bästa spelare i halvtid enligt undertecknad var Kenny Lorentzon, han vinner boll samt sliter något oerhört och det smittar av sig i inledningen. Viktigt att ha en sådan inställning när Knutby börjar ta för sig mer och vill få matchen att väga över till sin fördel.
I paus var frustrationen påtaglig, var och en visste om att man låste sig för mycket och inte lyckades visa mer än en kvart av fint spel och samarbete på planen. Resterande halvtimme var för dåligt. Kenny påpekade att när man blir frustrerade på planen så måste man vända det till att vinna tillbaka bollen direkt, inte klaga på medspelare eller vända det inom sig själva. Detta var något som man tog med sig när man gick ut för andra halvlek.
I andra halvlek lyckas Knutby med att få en spelare utvisad, det handlar om två varningar på en spelare och hört från Knutbys avbytarbänk så var detta precis något man hade talat om i paus, att inte få en tidig utvisning. Man blev nu tvungna att spela med en man mindre och där började nederlaget för deras del tillsammans med ett betydligt piggare Rånäs. Ytorna blir större och Rånäs tar för sig mer.
En bit in i andra halvlek, dryga 25 kvar, kommer ledningsmålet till 2-1 genom Sebbe W, skön revansch för honom när han placerar in bollen i målets vänstra hörn. Densamme gjorde ännu ett mål och en assist. Målet kom genom ett friläge, i vilket han kyligt rundade målvakten och la in bollen enkelt.
Ketchup-effekten kom till slut, målen börjar rinna på och från 3-1 blir det till slut 7-1. Allt hände så fort att undertecknad hade behövt ett anteckningsblock för att hinna med, men intrycken från målen ska nog gå att plita ner i form av kommentarer, kommer dock inte ihåg i vilken ordning som vilka spelare gjorde mål.
3-1 kom igenom Jimmy, som på en pass snett inåt från Sebbe W, trycker in bollen i mål. Nu gick bollen som på ett snöre, och man trivdes på planen. Självförtroendet steg och man vågade misslyckas för att till slut lyckas.
4-1 kom efter att Fredrik "Storken" Johansson spelat fram Sebbe W till ett friläge, som på ett kyligt sätt rundar målvakten och lägger in sitt andra mål för kvällen.
Johan Karlsson som varit såväl pigg som aggressiv matchen igenom bryter återigen in i straffområdet och avlossar ett hårt skott som Kenny trycker in i nät, strax i höjd med mållinjen, 5-1! Där är skillnaden på hur det såg ut i första. En avslutar och den andra går in på mål, det enkla anfallsspelet såg man inte i den första halvleken.
6-1 gör Kenny Lorentzon efter att Crico trollat sig igenom två backar, skjutit ett hårt skott som Knutby-målvakten inte lyckades hålla och bollen ligger sedan lös för Kenny att sedan springa in i mål med.
7-1 gör Jimmy genom en straff han själv fixar när han blir nergjord av en märkbart irriterad Knutby-försvarare. Jimmy tvekar inte utan stegar upp och sätter själv straffen hur säkert som helst i det högra hörnet.
Summering:
Matchen hade två ansikten som skiljdes åt i en detalj, tålamodet. I första halvlek var man frustrerade och tålamodet lös i sin frånvaro. I andra halvlek klev alla fram och ville vinna för varandra.
Alla spelare var bra idag, det var en laginsats. Sen fanns det de som stack ut extra med sina respektive insatser:
Jimmy gjorde oftast allt rätt och kunde gjort ett mål till men avslutade med högern, inte hans favorit-fot vad det såg ut.
Jocke Bergdahl hade vaknat på rätt sida och ville mycket, ibland blev han lite väl bollkär och det blev lite omständigt. Men när det väl stämde så var han exceptionell, instick och passningar sitter perfekt.
Holmberg är väldigt stabil & trygg i backlinjen och vinner allt i luften, han krönte även insatsen med en hockey-assist.
Den ack så viktiga kapten-Crico går på vatten i andra halvlek när han spelar på mittfältet och gör lite som han vill, något som ledde fram till att framgångssagan i andra halvlek inte ville ta slut. Hatten av till den insatsen!
Fredrik Johansson får chansen i backlinjen i andra halvlek och gör en väldigt bra insats, snackar bra, ligger på gränsen i sitt spel och är nära att näta när han får huvudet på en hörna, en nick som dock tar i överliggaren.
Samarbetet mellan Johan & Kadeem var spännande, hoppas att få se mer av det i framtiden. De två gjorde en riktigt bra match rätt igenom.
Fredrik Huhtala i mål står för någon väldigt bra räddning, annars har han inte så mycket att göra.
Samba-Ola drog till med en bicycleta och var inne och slet på bra på mitten.
David A visade fin känsla i vänster-foten när han slog ett väl avvägt inlägg som dock var värt ett bättre öde än en inspark för Knutby.
Det var skönt att se hur laget tog tag i det hela efter motgångar tidigare och i och med denna vinst kan vi bli starkare, men vi måste hålla kvar vid det som är viktigt. Att hålla fötterna på jorden och inte skena iväg, jobbar vi stenhårt och samarbetar väl så kommer vi att lyckas framöver med de utmaningen som väntar.
(Fotograf/paparazzi: Andreas "Ankan" Eriksson)
En kul notering är att vi leder publikligan med god marginal till 2:an Rö än så länge.
| Rånäs IF | 225 |
| Rö IK | 80 |
Tack till er som kommer ner och stödjer oss, vi behöver er.
Länktips i form av segersång & glädje ifrån omklädningsrummet efter matchen: http://www.youtube.com/watch?v=4uJS8YDORls
/Felix
Intryck från träningen.
Onsdagens träning inför helgens två bataljer var tuff men väldigt positiv sett utifrån hur alla visade vilken energi man hade i benen, teknik blandades med kondition för att sedan avsluta med två-mål.
Det var ett par nya ansikten på träningen (3?) och man var uppskattningsvis runt 30 pers närvarande, riktigt kul att se, fortsätt så.
Dagens hästskott stod Kadeem Kromodikoro för, han vände upp och fick en stenhård träff på bollen: Pang, Boom, Mål! Välkommen tillbaka!
Själv blev jag utmattad tidigt under konditions-övningarna, det står en upp i halsen när man blir riktigt ansträngd men det gick helt okej. Är ändå inte helt nöjd med hur det gick för mig, kände mig lite slarvig i vissa moment. Jag har ju varit borta från seriös träning i 3-4 år nu, tappat räkningen, men det känns relativt bra ändå.
Det är kul att se hur aggressiviteten och energin har ökat sedan någon vecka tillbaka, alla spelare slåss verkligen för att visa att man vill vinna hela tiden och det är helt rätt inställning nu inför fredagens viktiga hemmamatch mot Knutby, då ska vi vinna, då ska vi bevisa hur bra vi egentligen är och vad vi har inom oss som vi vill släppa fram. Ingen annan kan vinna matchen åt oss utan vi måste själva vilja vinna och se till att ta kontroll över matchen.
Go:et i laget känns klockrent, det är ett skönt gäng som måste kunna kunna ryta till och kunna ta och dela ut kritik, positiv sådan. Man ska få höra när man behöver höja sig, men det måste vara på ett sätt som bjuder in till att man höjer sig, inte att det blir till att man sänker sig. Vinnarskallar finns i laget, man måste bara bete sig som en sådan som inte går inom sig själv, utan uttrycka sina känslor så att de andra förstår att det inte är okej att inte ge allt på planen.
På fredag kör vi, när domaren ljuder av signalen och när bollen väl är i rullning: då kliver alla fram, det blir en jävla urladdning och matchen ska bara vinnas, varje situation, varje sekund är vår att ta vara på. På fredag bevisar vi att vi är starka och skickliga i form av ett lag, Knutby-spelarna ska få kämpa för sina liv för att överhuvudtaget få vara med i matchen.
Total närvaro, det är vad vi behöver inför stundens allvar, för att sedan gå in i den känslan på planen. Det finns flera sätt hur man finner den känslan, man kanske lyssnar på musik, går inom sig själv, skriker åt sin spegelbild, lyssnar på coach Aldrin och hans visa samt inspirerande ord, med orden sagda inför stundens allvar så vet vi vad som gäller, man får inte bryta reglerna man satt upp inför matchen som man gjort tidigare. Ingen står ensam, vi är starka och vet vad vi vill och tror på, se då till att plocka ner ditt mål med din insats på planen, då är du där vi alla strävar efter: vi är vinnare.
Det var ett par nya ansikten på träningen (3?) och man var uppskattningsvis runt 30 pers närvarande, riktigt kul att se, fortsätt så.
Dagens hästskott stod Kadeem Kromodikoro för, han vände upp och fick en stenhård träff på bollen: Pang, Boom, Mål! Välkommen tillbaka!
Själv blev jag utmattad tidigt under konditions-övningarna, det står en upp i halsen när man blir riktigt ansträngd men det gick helt okej. Är ändå inte helt nöjd med hur det gick för mig, kände mig lite slarvig i vissa moment. Jag har ju varit borta från seriös träning i 3-4 år nu, tappat räkningen, men det känns relativt bra ändå.
Det är kul att se hur aggressiviteten och energin har ökat sedan någon vecka tillbaka, alla spelare slåss verkligen för att visa att man vill vinna hela tiden och det är helt rätt inställning nu inför fredagens viktiga hemmamatch mot Knutby, då ska vi vinna, då ska vi bevisa hur bra vi egentligen är och vad vi har inom oss som vi vill släppa fram. Ingen annan kan vinna matchen åt oss utan vi måste själva vilja vinna och se till att ta kontroll över matchen.
Go:et i laget känns klockrent, det är ett skönt gäng som måste kunna kunna ryta till och kunna ta och dela ut kritik, positiv sådan. Man ska få höra när man behöver höja sig, men det måste vara på ett sätt som bjuder in till att man höjer sig, inte att det blir till att man sänker sig. Vinnarskallar finns i laget, man måste bara bete sig som en sådan som inte går inom sig själv, utan uttrycka sina känslor så att de andra förstår att det inte är okej att inte ge allt på planen.
På fredag kör vi, när domaren ljuder av signalen och när bollen väl är i rullning: då kliver alla fram, det blir en jävla urladdning och matchen ska bara vinnas, varje situation, varje sekund är vår att ta vara på. På fredag bevisar vi att vi är starka och skickliga i form av ett lag, Knutby-spelarna ska få kämpa för sina liv för att överhuvudtaget få vara med i matchen.
Total närvaro, det är vad vi behöver inför stundens allvar, för att sedan gå in i den känslan på planen. Det finns flera sätt hur man finner den känslan, man kanske lyssnar på musik, går inom sig själv, skriker åt sin spegelbild, lyssnar på coach Aldrin och hans visa samt inspirerande ord, med orden sagda inför stundens allvar så vet vi vad som gäller, man får inte bryta reglerna man satt upp inför matchen som man gjort tidigare. Ingen står ensam, vi är starka och vet vad vi vill och tror på, se då till att plocka ner ditt mål med din insats på planen, då är du där vi alla strävar efter: vi är vinnare.
Saker som får en att vilja kämpa hårdare.
Jag spenderade helgen i London genom att kolla fotboll, Arsenal - Aston Villa närmare bestämt. Matchen var en häftig upplevelse som helhet även om inte "rätt" lag vann.
En spelare som inspirerar mig väldigt mycket och som är min personliga favorit i Arsenal och inom fotbollen i stort är Arsenals mittback Thomas Vermaelen; belgaren som inte spelat en enda minut sedan Agusti/September förra året. Densamme gjorde a-lags debut i denna match och var den som stod ut mest.
Hans säsong var förutspådd att vara över pga en mystisk skada han ådragit sig under brytningsperioden mellan sensommar och höst 2010. Svenska specialister i Umeå kontaktades av Arsenals läkarteam i hopp om att lösa akilles-hälskrisen som stoppade belgaren från spel.
Att efter en sådan lång frånvaro-period och en så kort tid att återhämta sig på ändå kunna se hur pass dominant en spelare kan vara både inställnings och arbetsmässigt är beundransvärt och man blir själv oerhört laddad och inspirerad att göra samma resa själv. Att vilja och kunna utvecklas varje träning, pressa sina gränser och vilja vara en tillgång för laget: en pjäs att lita på. Det är precis vad vi behöver nu när det går lite knackigt, att bita ihop och slita för individuell samt lagmässig-utveckling.
Det kändes tråkigt att missa två matcher nu i helgen men det är som det är, nya tag på nästa träning som är i morgon 18.30, onsdag.
A-laget spelade enligt uppgift 3-3 på bortaplan mot Grisslehamn. Jimmy Karlsson nätade 3 gånger om, kul att höra!
B-laget torskade dock hemma mot Frösunda och har det tungt just nu, det gäller att fortsätta slita hårt på träning som man gjort hittills och vilja bli bättre hela tiden, öka arbetet och använda sig av kommunikationen mer frekvent. Det är genom föredömliga ageranden som moralen i laget höjer sig, ju mer man lyckas på planen desto bättre blir självförtroendet och det är precis vad vi behöver just nu.
Inspiration finns överallt, så även från spelare i laget, folk som snackar och berömmer, säger:
-"Kom igen, du klarar det"
när man behöver rycka upp sig lite. Det är så lite som krävs för att man ska ta det där steget från en funktionell fotbollsspelare till att bli en pådrivare, bara man vill bli bättre och vågar ta för sig. Du måste göra jobbet själv, men du är inte ensam när du väl har tagit steget.
/Felix
En spelare som inspirerar mig väldigt mycket och som är min personliga favorit i Arsenal och inom fotbollen i stort är Arsenals mittback Thomas Vermaelen; belgaren som inte spelat en enda minut sedan Agusti/September förra året. Densamme gjorde a-lags debut i denna match och var den som stod ut mest.
Hans säsong var förutspådd att vara över pga en mystisk skada han ådragit sig under brytningsperioden mellan sensommar och höst 2010. Svenska specialister i Umeå kontaktades av Arsenals läkarteam i hopp om att lösa akilles-hälskrisen som stoppade belgaren från spel.
Att efter en sådan lång frånvaro-period och en så kort tid att återhämta sig på ändå kunna se hur pass dominant en spelare kan vara både inställnings och arbetsmässigt är beundransvärt och man blir själv oerhört laddad och inspirerad att göra samma resa själv. Att vilja och kunna utvecklas varje träning, pressa sina gränser och vilja vara en tillgång för laget: en pjäs att lita på. Det är precis vad vi behöver nu när det går lite knackigt, att bita ihop och slita för individuell samt lagmässig-utveckling.
Det kändes tråkigt att missa två matcher nu i helgen men det är som det är, nya tag på nästa träning som är i morgon 18.30, onsdag.
A-laget spelade enligt uppgift 3-3 på bortaplan mot Grisslehamn. Jimmy Karlsson nätade 3 gånger om, kul att höra!
B-laget torskade dock hemma mot Frösunda och har det tungt just nu, det gäller att fortsätta slita hårt på träning som man gjort hittills och vilja bli bättre hela tiden, öka arbetet och använda sig av kommunikationen mer frekvent. Det är genom föredömliga ageranden som moralen i laget höjer sig, ju mer man lyckas på planen desto bättre blir självförtroendet och det är precis vad vi behöver just nu.
Inspiration finns överallt, så även från spelare i laget, folk som snackar och berömmer, säger:
-"Kom igen, du klarar det"
när man behöver rycka upp sig lite. Det är så lite som krävs för att man ska ta det där steget från en funktionell fotbollsspelare till att bli en pådrivare, bara man vill bli bättre och vågar ta för sig. Du måste göra jobbet själv, men du är inte ensam när du väl har tagit steget.
/Felix
På väg åt rätt håll.
Efter onsdagens träning känns det riktigt bra hur laget betedde sig. Avslutnings-övningen var väl sådär stundtals, men vid konditions-momentet och när man körde två-mål så fick man riktigt bra vibbar. Ni har tacklat denna bistra inledning bra hittills, se bara till att få med den positiva kritiken också så vi utvecklas på rätt sätt i de prövningar vi kommer att stöta på.
Under löpningen var Jocke Bergdahl kung för andra gången i rad nu, fan vad kul att se! Tätt efter kom Johan Karlsson, bra ben där med!
Alla i laget visade att man vill och kan bättre än vad vi presterat på match hittills och det känns som att alla är beredda att offra sig till det yttersta för varandra för att vända denna negativa start. När matchen väl sparkar igång klockan 1 på lördag så måste man gå in 100% i varje närkamp för att laget ska komma in i en bra trend, att starta positivt är nyckeln till att vända detta på ett så smärtfritt sätt som möjligt. Hårt arbete smittar av sig, så kör hårt och offra dig för laget och mana på de andra så kommer det att leda till ett individuellt ansvar inom gruppen på planen, vi är ett lag och vi gör detta tillsammans.
Sticker till England på fredag för att kolla på fotboll, Arsenal - Aston Villa. Tyvärr missar jag matcherna och måndagens träning, men jag är tillbaka på onsdag, då ska benen få jobba på nytt!
Lycka till i helgen och tänk på hur vi ska göra för att få igång laget, jobba med snacket och var inte rädd för att gå in stenhårt i närkamperna, få bara med den energi och inställning som finns där men inte riktigt kommit tillrätta än. Vill ni bara tillräckligt mycket så kan ni vinna mot vilka som helst, men då måste alla köra.
Vilja vinna.
/Felix
Under löpningen var Jocke Bergdahl kung för andra gången i rad nu, fan vad kul att se! Tätt efter kom Johan Karlsson, bra ben där med!
Alla i laget visade att man vill och kan bättre än vad vi presterat på match hittills och det känns som att alla är beredda att offra sig till det yttersta för varandra för att vända denna negativa start. När matchen väl sparkar igång klockan 1 på lördag så måste man gå in 100% i varje närkamp för att laget ska komma in i en bra trend, att starta positivt är nyckeln till att vända detta på ett så smärtfritt sätt som möjligt. Hårt arbete smittar av sig, så kör hårt och offra dig för laget och mana på de andra så kommer det att leda till ett individuellt ansvar inom gruppen på planen, vi är ett lag och vi gör detta tillsammans.
Sticker till England på fredag för att kolla på fotboll, Arsenal - Aston Villa. Tyvärr missar jag matcherna och måndagens träning, men jag är tillbaka på onsdag, då ska benen få jobba på nytt!
Lycka till i helgen och tänk på hur vi ska göra för att få igång laget, jobba med snacket och var inte rädd för att gå in stenhårt i närkamperna, få bara med den energi och inställning som finns där men inte riktigt kommit tillrätta än. Vill ni bara tillräckligt mycket så kan ni vinna mot vilka som helst, men då måste alla köra.
Vilja vinna.
/Felix
Konsten att kunna ta kritik.
Träningen idag var givande på många vis. Frustrationen efter fredagens misslyckande hade hängt kvar i skallen hos alla i laget över helgen och mötet ledde till en öppenhet kring det fallerande samarbetet på planen under matchtillfällen. Det var nog skönt för alla att gå vidare genom detta möte, alla känner nog samma sak, att man inte var där när det gällde. Kommunikation samt inställning har haft en tendens att försvinna helt när man väl sparkar igång allvaret men det kändes som att alla tog till sig att nu måste vi alla rannsaka oss själva och inse att man inte kan hålla på med en social-verksamhet när bollen väl är i rullning, fotboll är krig och då är det alltså upp till kamp som gäller.
Den kritik som delas ut på plan är befogad och inget man gör för att vara taskig, det är ett sätt att upplysa dig om att du bör utveckla ditt arbete på planen. Risken är annars att man tar till sig kritiken som personlig och låter det gå inom en, moralen sänks och felbesluten består. Öva på att klara av att ta kritik samt att inte tveka att dela ut om du märker att någon inte ger sitt allt för laget.
Själv blir jag taggad av när någon ryter till och säger något i stil med "Du måste jobba hårdare!" etc. Det får mig att höja mig oavsett hur trött jag än är, annars blir laget lidande. Samma sak gäller för alla i laget, det kräver individuellt ansvar från var och en.
Det är oerhört kul att vara igång med fotbollen igen, speciellt med denna grupp av sköna människor, duktiga spelare & ledare inom Rånäs som alla vill samma sak: att Rånäs ska utvecklas och bli bättre. Vi har det inom oss, det gäller bara att vilja och våga tillräckligt för att ta sig dit drömmarna och målen finns. Aldrin inspirerar mig att bli bättre varje dag och jag hoppas att alla i laget väljer den väg som förklarades på mötet idag. Vi kan uppnå vad vi vill så länge vi använder den inre glöden konstant.
Tillämpa krigar-attityden på plan så vänder vi på detta, tillsammans. Vilja och våga vinna bör vara ett mentalt-tillstånd som alla spelare befinner sig i så länge det vankas fotboll i Rånäs-tröjan.
/Felix
Den kritik som delas ut på plan är befogad och inget man gör för att vara taskig, det är ett sätt att upplysa dig om att du bör utveckla ditt arbete på planen. Risken är annars att man tar till sig kritiken som personlig och låter det gå inom en, moralen sänks och felbesluten består. Öva på att klara av att ta kritik samt att inte tveka att dela ut om du märker att någon inte ger sitt allt för laget.
Själv blir jag taggad av när någon ryter till och säger något i stil med "Du måste jobba hårdare!" etc. Det får mig att höja mig oavsett hur trött jag än är, annars blir laget lidande. Samma sak gäller för alla i laget, det kräver individuellt ansvar från var och en.
Det är oerhört kul att vara igång med fotbollen igen, speciellt med denna grupp av sköna människor, duktiga spelare & ledare inom Rånäs som alla vill samma sak: att Rånäs ska utvecklas och bli bättre. Vi har det inom oss, det gäller bara att vilja och våga tillräckligt för att ta sig dit drömmarna och målen finns. Aldrin inspirerar mig att bli bättre varje dag och jag hoppas att alla i laget väljer den väg som förklarades på mötet idag. Vi kan uppnå vad vi vill så länge vi använder den inre glöden konstant.
Tillämpa krigar-attityden på plan så vänder vi på detta, tillsammans. Vilja och våga vinna bör vara ett mentalt-tillstånd som alla spelare befinner sig i så länge det vankas fotboll i Rånäs-tröjan.
/Felix
Tung förlust indikerar ånyo att konsekvensen fattas.
Rånäs IFs b-lag åkte på den soliga söndags-eftermiddagen till Riala Goif i hopp om att kunna ta 3-poäng, så blev det inte. Istället fick vi se lite av en repris på fredagens match, i vilken man inte hade gått in 100 % i närkamperna/duellerna, så blev det även denna match vilket pekar på att hela Rånäs behöver bli hungrigare i varje duell som uppstår.
Matchen slutade 8-2, ett resultat som känns väldigt deprimerande. Många mål uppstod pga att man stod och kollade på, man var inte tillräckligt rejäl, plus att man drog på sig 2 straffar.
Första halvleken var katastrof och Riala fick löpa igenom backlinjen hela tiden. Simon i mål stod för många fina räddningar genom vilka han räddade laget gång på gång, ett bra insats av en duktig keeper som var på båda straffarna för övrigt. Laget vaknar för sent, man snackar inte och det är dödgrävar-stämning på planen. Efter ett byte kommer Kadeem in och försöker snacka för att få samarbets-moralen att höjas, det blir bättre och även Storken börjar snacka bra. En sådan fundamentell sak som att kommunicera tydligt, vilken är min och vilken är din gubbe, måste visas hela tiden. Snackar man inte så havererar samarbetet på planen.
I andra halvlek var det match igen, Rånäs höjde sig men slarvade återigen i de lägen där Riala-spelarna gjorde mål. Riala är ett duktigt lag, men det är även vi i grunden, vi visar det bara för sällan. Vi vill vinna, men vi visar det inte tillräckligt ofta, det är därför det blir såhär och det är därför det går tungt just nu.
Matchens delikatess stod Ankan för genom en skit-fin framspelning genom en perfekt lyra igenom luften som Kadeem tog ner genom en hög-kvalitativ nedtagning och kunde sedan avsluta säkert, lågt i det bortre hörnet. Vid det läget stod det 2-1 till Riala, och Rånäs började få upp hoppet. Sedan går man tillbaka till de synder som tyvärr har setts förr och man visar att inkonsekvensen är stor.
Själv spelade jag ett tag, slet på och försökte göra mitt jobb. Fick spela mittfält samt back i matchen och mittfält känns inte som min grej riktigt, hade det jobbigt där.
Det jag kan säga om dagens match är att såväl b-laget som a-laget är alldeles för inkonsekventa. Man ställer in sig på att det ska bli för enkelt, ingen match är enkel och har man en sådan attityd på planen i sitt uppförande så blir man straffade. Det blev vi med besked. Mitt råd är att ni höjer er lust för att vinna, kämpar mer och spelar smartare samt rejälare i varje situation från och med nu. Gå inte på spar-läge och tro att din motståndare ska göra bort sig så att du får en enkel resa till 3-poäng, det funkar inte så.
Fotboll är ett krig och för att vinna måste vi smälla i varje duell, vilja vinna bollen så fort den är tappad och kämpa för att få tillbaka den. När du byter eller går ifrån planen ska du känna att du gjort ditt bästa, du ska ha slitit till bristningsgränsen för laget oavsett hur matchen gick.
Måndag i morgon vilket betyder spelarmöte/träning, får se om det blir träning men ett möte var huvudsyftet iaf. 18.30 syns vi där, upp med hakan och var beredd på att börja jobba hårdare, ta ditt jobb på planen så kommer det att vända, det är jag övertygad om.
Tro på det vi gör och kämpar för.
/Felix
Matchen slutade 8-2, ett resultat som känns väldigt deprimerande. Många mål uppstod pga att man stod och kollade på, man var inte tillräckligt rejäl, plus att man drog på sig 2 straffar.
Första halvleken var katastrof och Riala fick löpa igenom backlinjen hela tiden. Simon i mål stod för många fina räddningar genom vilka han räddade laget gång på gång, ett bra insats av en duktig keeper som var på båda straffarna för övrigt. Laget vaknar för sent, man snackar inte och det är dödgrävar-stämning på planen. Efter ett byte kommer Kadeem in och försöker snacka för att få samarbets-moralen att höjas, det blir bättre och även Storken börjar snacka bra. En sådan fundamentell sak som att kommunicera tydligt, vilken är min och vilken är din gubbe, måste visas hela tiden. Snackar man inte så havererar samarbetet på planen.
I andra halvlek var det match igen, Rånäs höjde sig men slarvade återigen i de lägen där Riala-spelarna gjorde mål. Riala är ett duktigt lag, men det är även vi i grunden, vi visar det bara för sällan. Vi vill vinna, men vi visar det inte tillräckligt ofta, det är därför det blir såhär och det är därför det går tungt just nu.
Matchens delikatess stod Ankan för genom en skit-fin framspelning genom en perfekt lyra igenom luften som Kadeem tog ner genom en hög-kvalitativ nedtagning och kunde sedan avsluta säkert, lågt i det bortre hörnet. Vid det läget stod det 2-1 till Riala, och Rånäs började få upp hoppet. Sedan går man tillbaka till de synder som tyvärr har setts förr och man visar att inkonsekvensen är stor.
Själv spelade jag ett tag, slet på och försökte göra mitt jobb. Fick spela mittfält samt back i matchen och mittfält känns inte som min grej riktigt, hade det jobbigt där.
Det jag kan säga om dagens match är att såväl b-laget som a-laget är alldeles för inkonsekventa. Man ställer in sig på att det ska bli för enkelt, ingen match är enkel och har man en sådan attityd på planen i sitt uppförande så blir man straffade. Det blev vi med besked. Mitt råd är att ni höjer er lust för att vinna, kämpar mer och spelar smartare samt rejälare i varje situation från och med nu. Gå inte på spar-läge och tro att din motståndare ska göra bort sig så att du får en enkel resa till 3-poäng, det funkar inte så.
Fotboll är ett krig och för att vinna måste vi smälla i varje duell, vilja vinna bollen så fort den är tappad och kämpa för att få tillbaka den. När du byter eller går ifrån planen ska du känna att du gjort ditt bästa, du ska ha slitit till bristningsgränsen för laget oavsett hur matchen gick.
Måndag i morgon vilket betyder spelarmöte/träning, får se om det blir träning men ett möte var huvudsyftet iaf. 18.30 syns vi där, upp med hakan och var beredd på att börja jobba hårdare, ta ditt jobb på planen så kommer det att vända, det är jag övertygad om.
Tro på det vi gör och kämpar för.
/Felix
Konsekvens varje sekund i Rånäs-färger.
Derbyt började på helt fel sätt än vad vi tränat och kommit överens om, 3 mål på 9 minuter som tillkommer på väldigt löjliga sätt och vi är då ett slaget lag. Våra försök till intentioner raderas ut på grund av ett hänsynslöst spelande Rimbo IF, grattis till vinsten, ni var bättre och förtjänade detta.
Men vi kan så mycket bättre än såhär.
Det jobbiga med fredagens derby var att det råder inget tvivel om att vi ska kunna bjuda upp till en bra match, vi ska kunna rulla bollen och hota dem i en jämn match. Istället blev det en riktigt tung förlust med 0-5.
Varför blev det såhär?
Vi spelar som ett splittrat lag, vid motgång blir man substansiellt arg men istället för att ryta till och få med sig laget i ett försök att vända det negativa läget så blir det tyst, ett vakuum och frustrationen växer inom var och en och moralen jobbar sig neråt. Rimbo som kan spela på självförtroende kör och kör hela tiden, leker retfullt med vår backlinje och försöker att skada oss mer och mer.
Vi lägger denna förlust bakom oss, man måste trots allt gå vidare mot nästa träning inför nästa match, viljan att bli bättre och starkare brinner vidare. Det finns saker att lära från denna förlust. Vi snackar inte tillräckligt bra, och när man väl gör det så verkar spelare ta till sig det som en förolämpning. Kritik på planen ska få spelaren i fråga att justera ens egna spel och förbättra sitt spel ur en annan spelares perspektiv, för att kunna utvecklas. Inga konstigheter tycker jag. Jag uppskattar själv när någon ryter till och säger till när något jag gör bör bli effektivare, mer konsekvent. Så var det inte idag. Man vann knappt tredje-bollen i första halvlek och det var det som fällde oss idag. Rimbo fick ohotat göra enkla mål och vi stod och tittade på. Vi vet att Rimbo är skickliga och vi verkade inte vara på tårna från minut 1. I en duell ska man vinna bollen direkt, pang, första-bollen är vunnen.
Det är vad konsekvens handlar om. Har man det från början så kommer det att prägla hur man sköter duell-spelet resten av matchen, det är jag övertygad om. Vinner man inte bollen i första-läget så jobbar man som en galning för att vinna tillbaka den.
Vi var taggade, upprymda och förväntansfulla inför matchen, men konsekvensen fanns inte där. Man väntade på att saker skulle hända och komma vår väg och istället blev vi straffade. Vi tog inte tag i matchen och satte inte vår prägel på matchen som skulle bli vår.
Så hur går man vidare?
Vid träningstillfällen vill jag se att man lägger ner mer energi på att snacka, att genom sina aktioner på planen höja laget samtidigt som man pratar med spelarna. När det går emot, visa hur besviken du är, på ett positivt sätt. Få med dig laget varje träning, varje match genom att prata, visa konsekvens och mana på hela tiden så kommer det att ge resultat på hur laget agerar som en enhet, en maskin som maler på.
Gör dig hörd, visa att du menar allvar för dina bröder på planen och vill vara kraften som gör skillnad. Gå in och vinn bollen, snacka och börja få saker att fungera, då får du dina medspelare med dig och kan starta igång maskineriet. Krigar-blicken ska vara närvarande hela tiden och viljan ska vara så intensiv att inget får dig på fall. Att göra sitt bästa är det minsta man kan göra och det syns, bara man kör och kör och kör, då det genererar i positiv energi som drar med fler i att göra samma sak.
Jag vill se hunger i att vinna bollen innan min motspelare har tagit den, en duell uppstår och i duellen ska vi gå ur som segrare. Så ska det se ut HELA TIDEN, på träning, på match, vecka ut och vecka in. KONSEKVENS, bestämdhet, kalla det vad ni vill, men bollen ska inte förbi oss. När bollen är vår är det vi som bestämmer och lägger upp spelet.
Gräv inte ner er efter förlusten, se det som en vilja att utvecklas, köra hårdare och vilja vinna ännu mer än förut, på träning, på match, idag, imorgon, för alltid.
/Felix
Men vi kan så mycket bättre än såhär.
Det jobbiga med fredagens derby var att det råder inget tvivel om att vi ska kunna bjuda upp till en bra match, vi ska kunna rulla bollen och hota dem i en jämn match. Istället blev det en riktigt tung förlust med 0-5.
Varför blev det såhär?
Vi spelar som ett splittrat lag, vid motgång blir man substansiellt arg men istället för att ryta till och få med sig laget i ett försök att vända det negativa läget så blir det tyst, ett vakuum och frustrationen växer inom var och en och moralen jobbar sig neråt. Rimbo som kan spela på självförtroende kör och kör hela tiden, leker retfullt med vår backlinje och försöker att skada oss mer och mer.
Vi lägger denna förlust bakom oss, man måste trots allt gå vidare mot nästa träning inför nästa match, viljan att bli bättre och starkare brinner vidare. Det finns saker att lära från denna förlust. Vi snackar inte tillräckligt bra, och när man väl gör det så verkar spelare ta till sig det som en förolämpning. Kritik på planen ska få spelaren i fråga att justera ens egna spel och förbättra sitt spel ur en annan spelares perspektiv, för att kunna utvecklas. Inga konstigheter tycker jag. Jag uppskattar själv när någon ryter till och säger till när något jag gör bör bli effektivare, mer konsekvent. Så var det inte idag. Man vann knappt tredje-bollen i första halvlek och det var det som fällde oss idag. Rimbo fick ohotat göra enkla mål och vi stod och tittade på. Vi vet att Rimbo är skickliga och vi verkade inte vara på tårna från minut 1. I en duell ska man vinna bollen direkt, pang, första-bollen är vunnen.
Det är vad konsekvens handlar om. Har man det från början så kommer det att prägla hur man sköter duell-spelet resten av matchen, det är jag övertygad om. Vinner man inte bollen i första-läget så jobbar man som en galning för att vinna tillbaka den.
Vi var taggade, upprymda och förväntansfulla inför matchen, men konsekvensen fanns inte där. Man väntade på att saker skulle hända och komma vår väg och istället blev vi straffade. Vi tog inte tag i matchen och satte inte vår prägel på matchen som skulle bli vår.
Så hur går man vidare?
Vid träningstillfällen vill jag se att man lägger ner mer energi på att snacka, att genom sina aktioner på planen höja laget samtidigt som man pratar med spelarna. När det går emot, visa hur besviken du är, på ett positivt sätt. Få med dig laget varje träning, varje match genom att prata, visa konsekvens och mana på hela tiden så kommer det att ge resultat på hur laget agerar som en enhet, en maskin som maler på.
Gör dig hörd, visa att du menar allvar för dina bröder på planen och vill vara kraften som gör skillnad. Gå in och vinn bollen, snacka och börja få saker att fungera, då får du dina medspelare med dig och kan starta igång maskineriet. Krigar-blicken ska vara närvarande hela tiden och viljan ska vara så intensiv att inget får dig på fall. Att göra sitt bästa är det minsta man kan göra och det syns, bara man kör och kör och kör, då det genererar i positiv energi som drar med fler i att göra samma sak.
Jag vill se hunger i att vinna bollen innan min motspelare har tagit den, en duell uppstår och i duellen ska vi gå ur som segrare. Så ska det se ut HELA TIDEN, på träning, på match, vecka ut och vecka in. KONSEKVENS, bestämdhet, kalla det vad ni vill, men bollen ska inte förbi oss. När bollen är vår är det vi som bestämmer och lägger upp spelet.
Gräv inte ner er efter förlusten, se det som en vilja att utvecklas, köra hårdare och vilja vinna ännu mer än förut, på träning, på match, idag, imorgon, för alltid.
/Felix
Derby-dags: "Lets get ready to rumble!"
Fredagens glödheta derby mellan Rånäs IF och Rimbo IF står för dörren och är på förhand årets roligaste match, spelarna snackar mycket sinsemellan om denna match som något man ser fram emot. En tuff drabbning kommer det med all sannolikhet att bli, då båda lagen vill vinna till varje pris. Vänta er stenhårda dueller, passion från båda håll och en oerhörd inställning, förhoppningsvis en del folk också!
Båda lagen har gått igenom förändringar inför säsongen och det ska bli intressant att se vilken sorts matchbild det blir när fighten väl blåses igång.
Glöm "El Clásico" och allt vad det nu heter, detta är Derbyt med stort D, det kommer att smälla och varje duell kommer att vara ett krig i sig. Inställning och hjärta brukar räcka längst i sådana här matcher så jag vill uppmana spelarna i Rånäs IF att slita för laget till bristningsgränsen, var kloka och gambla inte, det har man inte råd med.
Dags för var och en att kliva fram och visa att man inte tänker vika ner sig. Det gäller för varje spelare att vinna sin match i matchen för att gynna laget på planen i hopp om att ta 3-poäng.
Ge ert allt, allt vad ni har, all energi som ni har på lager. Samla ihop det till en laginsats och det kan räcka till månen. Vi KAN om vi ger oss fan på att våga och vilja ta smällar för att i slutändan stå där TILLSAMMANS som vinnare med en skön känsla inom oss: vi gjorde det för att vi inte vek ner oss och vi gjorde det som ett lag, för varandra och med varandra.
Stunden är kommen, nu tar vi med oss enbart positiv energi och delar den med våra lagkamrater. Energin använder vi för att plocka fram drivkraften inom oss, kraften som ligger till grund för våra mål och drömmar att vilja och våga VINNA, det är precis vad det handlar om, det är vad som skiljer den amtitiöse från den vanliga fotbollsspelaren i mängden. Som coach hade sagt: Vi KAN, vi VILL, vi SKA!
Glöm aldrig apelsinerna mina herrar, apelsinerna!
Time for heroes!
Båda lagen har gått igenom förändringar inför säsongen och det ska bli intressant att se vilken sorts matchbild det blir när fighten väl blåses igång.
Glöm "El Clásico" och allt vad det nu heter, detta är Derbyt med stort D, det kommer att smälla och varje duell kommer att vara ett krig i sig. Inställning och hjärta brukar räcka längst i sådana här matcher så jag vill uppmana spelarna i Rånäs IF att slita för laget till bristningsgränsen, var kloka och gambla inte, det har man inte råd med.
Dags för var och en att kliva fram och visa att man inte tänker vika ner sig. Det gäller för varje spelare att vinna sin match i matchen för att gynna laget på planen i hopp om att ta 3-poäng.
Ge ert allt, allt vad ni har, all energi som ni har på lager. Samla ihop det till en laginsats och det kan räcka till månen. Vi KAN om vi ger oss fan på att våga och vilja ta smällar för att i slutändan stå där TILLSAMMANS som vinnare med en skön känsla inom oss: vi gjorde det för att vi inte vek ner oss och vi gjorde det som ett lag, för varandra och med varandra.
Stunden är kommen, nu tar vi med oss enbart positiv energi och delar den med våra lagkamrater. Energin använder vi för att plocka fram drivkraften inom oss, kraften som ligger till grund för våra mål och drömmar att vilja och våga VINNA, det är precis vad det handlar om, det är vad som skiljer den amtitiöse från den vanliga fotbollsspelaren i mängden. Som coach hade sagt: Vi KAN, vi VILL, vi SKA!
Glöm aldrig apelsinerna mina herrar, apelsinerna!
Time for heroes!
Kort om b-lagets premiär samt måndagens träning.
B-laget spelade på söndagen sin premiär för säsongen på Rånäs IP och tog emot Långhundra. Det var uppskattningsvis runt 20 pers på plats för att se Rånäs b-lag sparka igång säsongen. Matchen började bra och man fick relativt tidigt nätrassel i form av en straff som Hampus satte, 1-0. Därefter gjordes 2-0 av ena brodern Amarandi, som satte bollen genom en vacker chip. Blåsten som befann sig var inget jag lade märkte till då jag njöt av läget för stunden. Rånäs spelade bra.
Sedan kom raset, Långhundra fick en straff som var väldigt onödig. Långhundras farligaste spelare hade kommit loss på kanten i utkanten av Rånäs straffområde och spelade in bollen snett utåt mot en medspelare, medspelaren hade ingen chans att få bollen men samma spelare som levererade passen blev fälld trots ett relativt ofarligt läge och 2-1 var ett faktum. 2-2 kom på en kontring som random Långhundra-spelare satte säkert ensam mot Simon i mål, som inte kan klandras för något mål för dagen.
I andra halvlek fallerade Rånäs spel och enbart individuella prestationer kunde skapa något framåt. Man ville mycket, nästan för mycket framåt och försvarsspelet fick därav lida. 2-5 blev slutsiffrorna och jag trodde inte mina ögon, Rånäs är i grund och botten bättre än detta lag, men man går ner sig i andra halvlek och Långhundra får göra lite vad de vill.
En kort summering blev det eftersom jag inte tänkte gräva ner mig alltför mycket i förlusten, vi slarvade och gav bort segern helt enkelt och det sved att se. Vi kan bättre så bara att ladda om och komma tillbaka mer taggade och förberedda än någonsin!
Måndagens träning var tuff konditionsmässigt, undertecknad gjorde comeback på plan och körde slut på sig tidigt men försökte att inte ge upp. Efter en rush var jag helt slut, fanns inget mer att ge, men körde på tills jag nästan stupade. En genomförd träning iaf och siktet är inställt på att kunna gå 100% inom ett par veckor.
Träningen måste för övrigt ha varit rekordkall, vädergudarna testar oss..
/Felix
Sedan kom raset, Långhundra fick en straff som var väldigt onödig. Långhundras farligaste spelare hade kommit loss på kanten i utkanten av Rånäs straffområde och spelade in bollen snett utåt mot en medspelare, medspelaren hade ingen chans att få bollen men samma spelare som levererade passen blev fälld trots ett relativt ofarligt läge och 2-1 var ett faktum. 2-2 kom på en kontring som random Långhundra-spelare satte säkert ensam mot Simon i mål, som inte kan klandras för något mål för dagen.
I andra halvlek fallerade Rånäs spel och enbart individuella prestationer kunde skapa något framåt. Man ville mycket, nästan för mycket framåt och försvarsspelet fick därav lida. 2-5 blev slutsiffrorna och jag trodde inte mina ögon, Rånäs är i grund och botten bättre än detta lag, men man går ner sig i andra halvlek och Långhundra får göra lite vad de vill.
En kort summering blev det eftersom jag inte tänkte gräva ner mig alltför mycket i förlusten, vi slarvade och gav bort segern helt enkelt och det sved att se. Vi kan bättre så bara att ladda om och komma tillbaka mer taggade och förberedda än någonsin!
Måndagens träning var tuff konditionsmässigt, undertecknad gjorde comeback på plan och körde slut på sig tidigt men försökte att inte ge upp. Efter en rush var jag helt slut, fanns inget mer att ge, men körde på tills jag nästan stupade. En genomförd träning iaf och siktet är inställt på att kunna gå 100% inom ett par veckor.
Träningen måste för övrigt ha varit rekordkall, vädergudarna testar oss..
/Felix
