Gazzetta Del Rånäs

       -    OOOOOAAAAHHHH, FÖR HELVETE!

Med ett hjärtslitande gallskrik störtar Bergdahl upp från översta laven i bastun efter matchen emot Uppsala Södra. Han kastar sig på dörren och försvinner ut i friheten.

-         Den du, sa Oscarsson som satt i hörnet och rev sig på en av magarna.

-         Ett sådant ryck har jag aldrig sett Bergdahl gjort på hela säsongen, poängterade Jimpa samtidigt som han satte sig ner och lät klockspelet försiktigt glida ned i glipan emellan två plankor på bänken.

-         Han upptäckte väl att Bollibompa skulle börja, sa Oscarsson och betraktade tankfullt nästa mage.

-         Eller att han skulle bevaka sin pokemonauktion på tradera, fortsatte Jimpa och lät nu härligheten dingla fritt.

Under tiden försökte Ossian smyga sig in i bastun men blev snabbt och bestämt som alltid avvisad igen.

-         Det här är herrbastun! Skrek Björk från översta bänken och schasa ut Ossian.

Medan Ossian, som ikväll varit fågelskådare och hittat en kråka i näsan och inte spelat, gick ut i korridoren och sökte värme, hoppa upp och satte sig på ett av elementen kom Bergdahl tillbaka, lite förläget flinande omtalade han, att han hade glömt bilnyckeln.

-         Inte för jag fattar varför fan du ska ha bilnyckeln med dig in i bastun, sa Oscarsson och klappade sig på fläsket så det small.

-         Inte jag heller, sa Bergdahl

Därefter avslöjade Bergdahl sin historia.

Länge gällde han för att vara svensk mästare att låsa in bilnycklarna i alla bilar han körde. Otaliga var hundringarna han under sin karriär med körkortet fått punga ut till låssmeder. Förra sommaren var jag i Norrtälje, fortsatte Bergdahl och alla låssmeder hade semester, när jag utanför Flygfyren för femtioelfte gången låst in nycklarna.

-         Ring polisen, hade Robin Storäng ljushuvudet kommit med som förslag.

Polisen kom och förklara att han inget kunde göra.

-         Det får bli Benny, suckade polisen, Vänta här, och jag hämtar honom. Det tar sina tjugo minuter fram och tebaks.

Efter ganska precis 22 minuter kom polisen med Benny, Han visade sig vara en av rikets tongivande biltjuvar som just satt av ett år på Norrtäljeanstalten. Benny var rätt mån om sina yrkeshemligheter och bad Bergdahl, Storäng och konstapeln att vända ryggen till. Sen sa det klick och bildörren stod på vid gavel.

-         Det blir väl två hundra som vanligt? Sa Benny med en framsträckt karda.

-         Men vad har dessa långa utläggningar med ditt gallskrikande att göra, frågade Oscarsson nu med halva handen inne i naveln och gröpte.

-         Morsan, sa Bergdahl som förklaring

Mamma Tarja hade börjat tröttna på sonens klumpighet och hennes plånbok hade strejka för länge sedan, då hon fått lägga ut för alla gånger. Numera får inte Bergdahl låna hennes bil utan förrän Mamma Tarja med silvertejp fått tejpa fast reservnyckeln på hans bringa och kliver man in i en bastuvärme på närmare hundra grader med en nyckel på bröstet, känns det bara efter tio minuter som ett pistolskott i hjärtat. Därav gallskriket!

Nu hade han, Mamma Tarja då, lagt ut så mycket deg på låssmederna att han fick ett julkort från dem senast i julas. Man skulle kunna tro att de tröttnat på UFO¨t Bergdahl, Men ingalunda för på julkortet till stod det:

-         Vi dyrkar dig!

 

In i bastun kliver nu Holmberg och skrämmer slag i halva laget. Om blodet i hans kropp skulle förflytta sig till valda delar på kroppens mitt när Holmberg blir upphetsad måste han nog svimma p g a blodförlust i hjärnan, så stor och skrämmande är hans, som sagt valda delar.

-         Bra match, säger Holmberg och sätter sig bredvid Crico på första bänk, som direkt får mindervärdeskomplex och försöker tränga sig upp emellan Storken och Marxer utan resultat, utan blir tillbakaputtad. Vi började förbannat tråkigt dock, första halvlek var ju såååå trist, fortsätter Holmberg. Hörde att Olinho bett Veven, som satt på verandan, att måla upp en vägg i bollrummet. Tydligen var att se färgen torka intressantare än matchen.

-         Men sedan hände något i slutet innan vilan, påpeka Jimpa. När Kindberg fintade bort deras högerback, Kongo-Lasse i Torsk på Tallinn.

-         Javisst han var en kopia, svarade Kindberg glatt. Det var ju bara att fortsätta förbi hela högen sedan, precis som Jimpa glider förbi kön på Mobergs på fredagarna, och ha Autobahn till målet. Med en enkel passning kunde jag efter det frispela en naken Björk

-         Mm, intygade Björken, jag var lika naken som här i bastun. Vi kunde ju gå in till halvtidsvilan med 1-0 utan ansträngning.

Inkasts-Tony som hela tiden gjort armhävningar inne i hettan, reser sig och tillägger:

-         Jag tycker Uppsala Södra spred bollar hela tiden som Olinho sprider barn på bygden, passningar helt utan adress. Jag tror fan t.o.m. farsan, Post-Göran med halvt sekel på jobbet skulle ha svårt att sortera upp deras bollar. Return to sender, address unknown som han och Elvis brukar sjunga.

Grabbarna i bastun slänger på mer vatten på aggregatet och dimman blir lika tät som slaget vid Lützen 1632 och fortsätter diskutera andra halvlek. Sikten är så dålig nu i bastun att Oscarsson kunde ha förflyttat sin kroppsundersökning från sin egen kropp utan någon såg och hinder till att undersöka sina bänkgrannar kroppshyddor. Värst drabbades stackars Storäng.

-         Andra målet, får Crico fram när han väl tappat synen på Holmberg. Det var ju en lång blindboll från dig Tony.

-         Fan heller, jag sikta som vanligt, svarade Inkasts-Tony snabbt. Jag slog en långboll från halva med siktet emot Björken, men han gjorde ju som vanligt här i duschen och vände ryggen till, men tur nog så studsa den just emot baksidan och in över målvakten. Härligt att få 2-0 där efter så många sumpade chanser.

-         Äh, försökte Björken snacka bort sig men blir genast avbruten.

-         Jo, skrek alla. Du ryggade in den.

Ossian stack in huvudet i knähöjd genom dörren men blev utkastad lika fort igen och gick tillbaka till sitt element.

Pålgård, med ansvar över ösande ur karet, ökade sedan på ledningen med 3-0 assisterad av Jimpa. Nu såg författaren inte det utan han såg lika bra som killarna i den överhettade bastun. Han var tvungen att även stå i kiosken lika mycket som hålla reda på målskyttet.

-         Men snyggaste målet var nog 4-0, försökte Holmberg övertyga de andra.

-         Ja förspelet från mig, sa Kindberg. Jag rundade ju Kongo-Lasse igen nere vid hörnflaggan Han stod där och börja kliade sig i skägget och undra vad som hänt. Olinho sa till mig att Kongo-Lasse tydligen funnit Kickis löss i skägget.

-         Farsan var skitförbannad på morsan och frågat ut henne hur fan hennes löss hamnat i Uppsala Södras högerbacks skägg, men du snurrade jävligt snyggt upp backen i alla fall, fortsatte Jimpa. Han var tydligen uppe och köpte korv med bröd hos Olinho i kiosken efter dina finter.

-         Ja, passningen in till straffpunkten och dig Holmberg var ju enkel, hade du missat det friläget Holmberg hade du fått suttit tillsammans med Ossian på elementet i korridoren nu.

Alla garva och Oscarsson la av en brakskit som höll på att söva hela bunten. För helvete vad den stank. Storäng blev grön i ansiktet och Andreas Karlsson var tvungen att slänga sig på golvet för att få luft.

Det var inte det enda Oscarsson hade lagt av denna soldränkta söndagskväll. På slutet av matchen var det lite Oscarsson show. Efter mycket tjat, mutor, hot och andra påtryckningar om en anfallsplats, men med så många missade chanser i B-laget var väl inte det som låg högst upp på Kent-Arnes önskelista. Tydligen hade han till slut erbjudit Kent-Arne sin egen morsa, Camilla, men där gick gränsen hade Kent-Arne sagt. Efter det sista fruktansvärda hotet fick Oscarsson äntligen hoppa in och spela på topp.

-         Där tog du chansen, vakna Bergdahl till och sa. Han hade tydligen somnat till en stund i knäet på Storken men vaknat till med ett ryck. Sekunden senare somnade han dock om igen. Drömmande om Pokemonkort och Bollibompaprogram.

-         Två mål och en varning på tio minuter. Det är mer än farsan lyckats med morsan på tjugofem år, skiner Oscarsson upp och utbrister.

-         Ja mer än tio minuter har han aldrig varit med Camilla, sammanlagt intygade Jimpa. Det hade han hört Sören avslöja själv på en fikarast på jobbet. Gåtan är ju hur du slapp utvisningen när du med alla dina 103 kilo dundrat in i målvakten.

-         Fan, målvakten slängde benen efter mig när jag störtade på mål. Inte mer än rätt han fick lite fläsk på sig. Men 5-0 och 6-0 målen kan ni be Olinho rita in på mig i statistiken. Länge sedan Rånäs vann med så stora siffror.

-         Men grabbar, försökte Jimpa hoppade upp och ropa men fastnade till med påsen emellan springan i laven. Ett dovt stön och Jimpa satte igen. Men grabbar, har ni hört när tvåmålskytten Oscarsson kom till?

-         Nä fy fan, det vill vi inte höra sa Crico tillbaka med ögonen på Holmberg.

-         Alltså inte då, inte vid skottillfället..nej nej det menade jag inte. Det är ju snabbt avklarat iså fall. Jag menar när Camilla skulle trycka ut han.

Jimpa fick tillåtelse att berätta om när Oscarsson såg dagens ljus för första gången.

Det var en lördag i januari 1989, samma år som Sverige lyckades kvala sig till fotbolls-VM för första gången på tolv år. Det tog hela tjugo år för övrigt för landslaget att vinna en match i VM åren emellan 1974 (Jugoslavien 1-0) och 1994 (Ryssland 3-1). Samma år 1989,  vann även Rånäs div 6 samt kom till semifinal i upplandscupen. Med i laget på den tiden var bl a Tony, Sören, Olinho och Andreas Karlsson (då junior och lovligt byte i bastun)

Tillbaka till denna lördag 27 januari på BB anno 1989.

Camilla ligger där på förlossningssängen, skrikande och svärande med värkar som vulkanutbrotten på Island. Sören är lugn och cool, slött betraktande Camilla samtidigt som han gräver med ena fingret djupt i näsan efter en envis snorbuse.

-         OOOOOAAAAHHHH, FÖR HELVETE! Hon lät lite som Bergdahl i bastun 21 år senare.

-         Sören jag ska strypa dig, fortsatte Camilla skrika. Det här för fan ditt fel, fattar du det! Camilla var så arg att hon hade kunnat döda mannen i fråga på fläcken. Om han bara varit inom räckhåll.

-         Om jag inte missminner mig, svarar Sören lugnt och med en avvaktande paus, och halva fingret uppe i näsgången, så ville jag ta den i tvåan och då hade inte detta hänt, men det skulle ju enligt dig, fortsätter Sören, ”göra så ont”……

Precis i det ögonblicket får Sören ut sin buse ur näsan och lyser upp som ett ljus. Camilla får senare också ut sin buse. Han gjorde denna kväll som sagt två snygga mål. GRATTIS Robin Oscarsson!